Gör hela Unnån till naturreservat – hittade ny myggart

Textstorlek:

Naturskyddsföreningens rapport ”Svämskogar vid Unnån i Orsa” av Peter Turander, Bengt Oldhammer och Kjell Hedmark är den första studie som gjorts av svämskogarna runt Unnån.
Under inventeringen hittades en helt ny myggart och så stora naturvärden att rapportförfattarna föreslår att den fyra mil långa ån måste bli ett naturreservat.

Annons:

Det mest kända området med svämskog i Sverige är förmodligen nedre Dalälvsområdet med Färnebofjärden.

Men efter den fyra mil långa Unnån i Orsa finns olika typer av svämskog. Här är rapportens tre skäl för att bilda ett naturreservat:

1. Ett oreglerat och slingrande vattendrag från källorna till Oreälven med återkommande hög vattenföring, särskilt under tidig vår och höst.

2. Isdämningar och erosion.

3. Naturskogar intill vattnet som inte avverkas utan får leva sitt eget liv och där det hela tiden nyskapas döende och döda träd.

Trions inventering skedde ett extremt väderår:

”Först var det en snövinter med 1,5 meter snö på höjderna och därefter en kraftig snösmältning med isdammar. Efter detta kom en i Sverige aldrig tidigare uppmätt varm och solig maj med sommartemperaturer i flera veckor. Värmen fortsatte under hela sommaren och torkade ut Unnån. Juli månad var den varmaste som uppmätts i Sverige på 260 år. En konsekvens av detta var att vi ganska lätt kunde röra oss i svämskogarna eftersom de flesta sidofårorna var helt eller delvis uttorkade.”

Skadade, döende eller döda träd är vanligt längs Unnån och det gäller särskilt döda liggande träd. Dessa ligger ofta staplade på varandra eller i meterhöga brötar.

– Ett utmärkande drag för Unnån är mängden levande träd som skadats av isen. Det ser ut som brandljud, men vi kallar dem isljud. Vissa träd har skador från flera olika islossningar, som mest 8–9 skador, så långt som 60 meter från ån, säger Peter Turander, en av författarna till rapporten.

Rikedomen av örter, fåglar, lavar, mossor och svampar är stor. Antalet rödlistade arter är omfattande.

”Unnån kan bäst beskrivas som en lång oas i ett hårt skogsbrukat landskap”.

”För att kunna bevara den biologiska mångfalden vid Unnån krävs skydd. Vi föreslår att 100 meter på varje sida skyddas generellt”, skriver man i rapporten som kan beställsas från Naturskyddsföreningens kansli i Mora.

Naturvärdena längs den fyra mil långa Unnån beskrivs ingående i den 112-sidiga rapporten som illustreras med 160 färgbilder samt kartor.

En ny art för vetenskapen, en gallmygga), hittades under sommarens inventeringar. Det var entomologerna Mathias och Catrin Jaschhof från Station Linné som gjorde fyndet när de i somras besökte Unnån och samlade insekter med hjälp av malaisefällor och aspirator, en suganordning. De forskar på gallmyggor i samarbete med ArtDatabanken.

Entomologerna har under senare år hittat flera hundra gallmyggearter som inte tidigare påträffats i Sverige, och många av dem är även nya för vetenskapen. Enbart under 2017 beskrev de 57 tidigare helt okända gallmyggearter från Sverige.

De vuxna gallmyggorna är oftast mycket små, mindre än fem millimeter, och bräckliga. Gallmyggemarverna kan vara gallbildande på växter eller livnära sig på förmultnade eller levand växter, svamp eller murken ved.

– Många av dessa arter missgynnas starkt av skogsbruk, framförallt då kalhyggesbruk, tyvärr har vi inga foton på den nya gallmyggearten, säger Bengt Oldhammer.

Och kommunekologen Olle Bylander är imponerad av rapporten:

”För första gången har Unnåns strandnära naturvärden lyfts fram i en bred och översiktlig inventering. Fokus har legat på de säregna svämskogsmiljöerna. Få anade att åns omgivande marker var så värdefulla och skyddsvärda ur natursynpunkt. Det är en sann pionjärrapport eftersom den beskriver miljöer som aldrig tidigare inventerats och som mycket sällan uppmärksammas i naturvårdssammanhang”, kommenterar Olle Bylander i rapporten.

Annons: