Söndagskvällarna i Älvdalens ishall är tanternas, och det går undan. Det smäller i sargen av pucken, ljudet av snabba skridskoskär på isen och klubbor som skjuter snabba skott mot mål. Att hockey inte skulle vara en sport för tanter är struntprat. Det visar hungriga och hockeytokiga spelare i Älvdalen.
Lästips:
Det är söndagkväll i ishallen i Älvdalen. Den ena efter den andra damen ramlar in med stora hockeytrunkar i den stora, tysta hallen. “Veckans höjdpunkt” säger någon. I omklädningsrummet pratas och skrattas det medan skydd efter skydd åker på. Den yngsta spelaren är 12 år, den äldsta 58 år. Men de har en sak gemensamt, de älskar att mötas på isen.
– Vi kallar det tanthockey, men vi får förstärkning från flicklaget som har träning innan oss. Några stannar kvar och tränar med oss också. Vi brukar vara mellan 12 och 14 tanter men det varierar från gång till gång, beroende på vilka krämpor vi har, säger In-Marie Bergman och skrattar.
Så här började det
Det är Ing-Marie som är initiativtagare till tanthockeyn. Hon själv började spela i damlaget på 90-talet och när dottern Frida blev lite äldre så fick Ing-Marie anledning att ställa sig på isen igen.
– Jag startade upp “Skridskokul” för tjejer 2016. Det var nog lite egoistiskt också, så jag själv fick börja med skridskor igen. Det var mest lek på isen men alla åkte med klubba. Vi ville inte kalla det för hockey, för då kanske man skulle skrämma någon.
– Det första vi fick höra när vi klev in på isen var några killar som sa: “Vad gör ni här?” Men nu har tjejerna tagit plats. Vi är många som spelar.
Ing-Marie fortsätter.
– Hockey är den roligaste sporten som finns. Det ger jättebra motion. Snacka om intervallträning. Man ger järnet i några minuter och är man nog många får man vila lite. Har jag haft en jobbig vecka och äntligen får åka hit och spela hockey, då blir jag glad igen.
Från Våmhus till Älvdalen
Sofia Lilja åker åtta mil fram och tillbaka från Våmhus för att spela tanthockey på söndagar i Älvdalen.
– Jag är från Huddinge och spelade när jag bodde där. Nu bor jag i Våmhus sedan 14 år tillbaka och det var så kul att det här startade. Hockey är så roligt att man inte ens tänker på att det är jobbigt, säger Sofia medan hon knyter sina skridskor.
Det tar sin lilla tid i omklädningsrummet, men man förstår att det är en del av tjusningen. Surret där inne medan man klär sig för match… I tantlaget kör de nämligen inga övningar. De går direkt ut på isen och spelar.
– Jag är uppväxt i Brunnsberg utanför Älvdalen. Där var hockeyrinken som en ungdomsgård. Jag minns att man tog sparken med skridskorna på till rinken. 1992 när ishallen byggdes startade vi ett damlag. Då var det på riktigt. Vi var cirka 30 tjejer som spelade i ett seriespel och mötte lag från Mellansverige, berättar Erika Beronius.
Hockeyfamilj från Tyskland
I hörnet av omklädningsrummet åker målvaktsutrustningen på. Det är Marion Bammer, 50 år, som har skolat en hel hockeyfamilj, och dessutom flyttat familjen från Tyskland till Nornäs.
– Jag började spela hockey när jag var yngre och bodde i Tyskland. Jag började som utespelare men hamnade i mål. Det var både roligare och enklare tyckte jag. Hela min familj har spelat hockey. Tyvärr har både min man och son slutat på grund av knäskador, men dottern Caitlyn spelar i Timrå nu och Amelia spelar här i Älvdalen, berättar Marion.
Utrustningen kan avskräcka
Från trunkarna plockas det ena och det andra upp. Att spela hockey kräver sin utrustning och det är en av orsakerna, tror Ing-Marie, till att många tvekar.
– Jag har flera skydd från tidernas begynnelse, som har blivit retro och det är ju coolt. Man får knyta knutar på susparna, eftersom de släppt i resåren. För några av oss som började spela igen hade skydden börjat mögla i trunkarna. Men det går ju att låna ihop och köpa begagnat, så det behöver inte bli så dyrt, menar Ing-Marie.
Tantlaget har fått PR i både TV, radio och tidningar, vilket gjorde att de fick upp ögonen för fler tantlag.
– Det var ett inslag om oss i SVT, och sedan i Landet Runt. Mix Megapols Lotta Bromé har intervjuat mig och efter det så var det andra klubbar som hörde av sig.
– Vi trodde att vi var ensamma, men nu har vi bestämt att vi ska ordna en cup här i Älvdalen. Det blir på den internationella kvinnodagen och då ska vi bjuda in lag från andra orter, och självklart spöa skiten ur dem, avslutar Ing-Marie.