Vad kommer att hända i framtiden med den minst sagt unika minnesstenen placerad mitt i den lilla bynGubbo utanför Smedjebacken? Frågan är befogad sedan fonden för skötseln av den märkliga 131 år gamla granitpelaren numera är tömd.
– Jag är minst sagt orolig vad som ska hända de närmaste åren, säger Birger Karlsson, som ända sedan barnsben ägnat ett stort intresse åt det märkliga monumentet i Gubbo. Vi får hoppas att kommunen och kyrkan gemensamt gör något för att bevara detta unika tidsdokument.
Historien om det vackra minnesmärket härrör sig ända från 1893. Det året uppfördes monumentet , som har en längd på 2,73 meter, av Peter Charles, född 1826 i Starbo, men då med Jansson som efternamn.
När han emigrerat till USA bytte han till efternamnet Charles. Från armod och stor fattigdom lyckades han till slut bli dollarmiljonär i skeppredarbranschen.
Hyllning till modern
Den ståtliga pelaren med järnkedjor kring minnesplatsen var en hyllning till modern Christina Jansson eller Smulter-Stina som hon också kallades. Detta för att hon plockade hjortron och andra bär med lillpojken Peter. Allt för att förstärka den magra hushållskassan.Hon föddes i Gruvberget 1798 och avled 1872 på fattighemmet. Stenen restes av sonen först 21 år efter hennes död.
Birger Karlsson, 83, har trängt in i alla tänkbara hörn för att få fram den sanna berättelsen om den märkliga stenstoden i byn.
– Under hela min skolgång i Gubbo vandrade jag nästan dagligen förbi den märkliga platsen. Konstigt nog berättade ingen var det var för märklig sten strax intill Folkets hus mitt i byn. Några sa att det var en grav men de flesta ryckte på axlarna och förklarade att de inte visste något.
Många rykten
När Birger blev lite äldre beslutade han sig för att forska lite närmare kring den mytomspunna platsen. Det spreds en massa märkliga rykten om både det ena och värre än det andra.
– Jag har gjort ett flertal besök på Riksarkivet i Uppsala och i stort läst alla mötesprotokoll från 1893 till 1977 där kyrkofullmäktige i Norrbärke haft monumentet på sin dagordning.
Där hittade han också en notering om de pengar som blev insatta 1893 till Norrbärke församling på 350 amerikanska dollar vilket 1893 var cirka 330 000 kronor i penningvärde enligt Myntkabinettet, år 2017.
Men ”Peter Charles monument fond” är nu helt slut.
– Jag har haft tillgång till Peter Charles testamente och detta har naturligtvis givit mig många ingångar i denna mycket märkliga historia.
2018 utkom Birger Karlsson även med en mycket läsvärd dokumentation på 40 sidor kring ämnet. Underrubriken var nästan given ”Från fattighjon till mångmiljonär”.
Försvann spårlöst
För att återgå till hur allt en gång började så var Christina Andersdotter yngst bland fyra syskon när hon föddes 1798 i Grufberget mellan Schisshyttan och Stollberg.
Hemmet var mycket fattigt och hon tvingades att flytta runt som piga runt i byarna. 1825 mötte hon gruvarbetaren Jan Jansson och paret gifte sig i december samma år.
En notering från kyrkoboken året efter säger att Christina var döv. Sonen Peter föddes året senare. Christina och Jan var mycket fattiga och paret inhystes som fattighjon hos flera familjer.
– Dom hade det allt annat än lätt, konstaterar författaren av den tidsenliga dokumentskriften. Hjonen inhystes hos den familj som begärde minst betalt av kommunen för att ge mat och husrum.
De kommande syskonen hade olika öden och svårt att ta sig fram. Peter hade lätt för sig och lärde sig katekesen nästan utantill och läste såväl geografi som latin. Han blev även konfirmerad.
– När han var 14 år försvann han dock spårlöst från bygden. Mördad? Man draggade i sjön Staren och i gruvschakt utan resultat, säger Birger.
Gick elva dygn
Många trodde att Peter blivit tagen av daga och undangömd. Sanningen var något helt annan. Peter hade vandrat i elva (!) dygn till Gävle! Efter några år som kajutvakt och mässpojke på segelskutan ”Charlotta” drog han 16 år gammal 1842 iväg till det stora landet väster.
Efter flera års arbete på segel- och ångfartyg efter USA-kusten blev han maskinist. Strax innan sitt första äktenskap bytte han sitt efternamn till Charles. 37 års äktenskap följdes av ytterligare ett som även det blev barnlöst.
Amerikanska inbördeskriget blev Peters lycka. Han köpte aktier i ett stort ångbåtsrederi. Han fick sedan kontroll över två ångare och frakterna gav honom miljonintäkter.
– Han hade tydligen en enorm näsa för bra affärer! Men snål var han trots detta. Min morfar hjälpte honom med den nyuppförda minnesstoden. För detta fick han 2 öre. Morfar tyckte det var dåligt och fick ytterligare 2 öre, ler Birger Karlsson om anekdoten.
Lyckan vände
Det blev dock tuffa tider för Peter. Han hade en halv miljon i skulder men satte bägge båtarna som pant. Sonen från Gubbo lyckades också vända allt till sin fördel. Han hyrde ut en pir och ett lagerhus som han ägde och in strömmade nya friska US-dollar!!
Under 52 år hade han ingen kontakt med hemlandet eller släktingar. När mamman hade varit död i 21 år fick han via det svenska konsulatet reda på att mamman sedan länge var borta liksom fadern.
Han beslutade sig för att åka ”hem” och efter markköpet kom minnesmärket på plats.
– Totalt har tre monument satts upp. Det första förstördes av några som ristat med kniv och vandaliserat platsen. Det andra sprack av kylan och ersattes av den nuvarande stoden 1898.
Den nu 126 år gamla minnessten kröns av en liten stuga där mamman bott och som enligt uppgifter stått just på platsen.
– Ingen vet säkert om så är fallet. Peter trodde detta och då fick det bli så.
Peter Charles återvände till USA 1898 och avled av cancer i ansiktet 1905 i en ålder av 78 år. Han ligger begravd på Manhattan tillsammans med ytterligare mer än en halv miljon människor.
Fattigjonet från lilla Gubbo slutade sina dagar som miljonär i jättestaden New York.
Han bevisade att ingenting är omöjligt.