Jultomten och kärleken finns i oss

Textstorlek:
Annons:

I teveserien Macken från 80-talet kommer en kund in. Han har tydligen lämnat sin bil på service. Men ägaren Roy kan inte hitta den. Är du säker på att det var här du lämnade bilen?

Kunden är bergsäker. Bekymrad undrar han vart bilen tagit vägen. Roy lugnar honom med att bilen måste väl vara nånstans. Den står bara lite dumt till. Han frågar brorsan Roger om han har sett en vit Opel. Nej, det har han inte. Men om han tvättar den grå som står utanför tillräckligt hårt, kanske den blir vit. Kunden är nu förtvivlad. Hans kära Opel tycks spårlöst borta. Var kan den vara?

En känsla av overklighet sprider sig bland oljefat och verktygslåda. Lämnade jag in bilen här? undrar kunden. Roy verkar gå i samma tankar. Ett vakuum av osäkerhet uppstår. Situationen är förstås komisk, men ändå otäck. Hur skulle du reagera?

Ringa polisen förstås. Men om inga bevis finns, när ord står mot ord, vad gör man då? Verkligheten tycks inte existera längre. En tidigare gemensam verklighet kring problem vi tillsammans hade verktyg för, har i ett digitalt hokus pokus splittrats i tusen osanningar som blir de enda sanningarna att rätta sig efter. Kunden kan bara utgå från sin hopplöshet – som inte heller den kanske är sann.

Då kommer det in en man. Han förstår att kunden är förtvivlad över det här med den saknade Opeln. Han klappar kunden på axeln och ler vänligt mot honom. Så stämmer han upp en sång. Medmänskligt försöker han ingjuta mod i en svår situation. Sången handlar om att de tillsammans ska gömma sig i en frottéfilt som tröst i en värld som inte längre är som den ska. Ingen superhjälte i trikå eller pansar, som verkar vara det enda vi tycks förlita oss på numera. Utan en medmänniska med en frottéfilt och två bröder i en mack som hotas med rivning för att en väg ska gå där. Verkligheten ges för en stund en chans och vi känner med de inblandade.

En som också gav verkligheten en chans var redaktören Francis P Church på den mycket renommerade The Sun i New York. År 1897 skrev åttaåriga Virgina O Hanlon en insändare. Av kompisar hade hon hört att jultomten inte fanns. Hon bad nu tidningen att berätta sanningen: finns jultomten. Flickans pappa menar: står det i The Sun är det sant. Här kommer delar av svaret:

”Virginia, dina små vänner har fel. De har blivit påverkade av skepticism i en skeptisk tid. De tror inte på annat än vad de ser. De tror inte att något som inte kan förstås av deras små sinnen kan finnas. Alla sinnen, Virginia, oavsett om de tillhör vuxna eller barn, är små. I vårt stora universum är människan en insekt, en myra i sitt intellekt jämfört med den gränslösa världen omkring, jämfört med den intelligens som är kapabel att omfatta hela sanningen och kunskapen. Ja, Virginia, jultomten finns. Han finns på samma sätt som kärlek, generositet och hängivenhet, som du vet omger dig och ger ditt liv skönhet och glädje”. (resten av texten finns på nätet).

Önskar alla en verklig jul med alla sinnen för det vackra, barnsliga och sanna. Världen består av båda. Det kan ingen ta ifrån oss.

Annons: