Under början av 1990-talet fick vårt land ett mer avancerat ekonomiskt fördelningssystem där mindre gynnade kommuner med relativt få invånare – oftast små kommuner på landsbygden – fick betydande tillskott till sina välfärdsinsatser. Även storstäder som Göteborg och Malmö samt, inte minst, flertalet kommuner i Stockholmsregionen har fått stora resurser från det nya och solidariskt uppbyggda systemet. Dessa kommuner har tack vare i första hand stora sociala utgifter erhållit väsentliga bidrag till sina kommunala budgetar.
Målet med utjämningssystemet är att männskor oavsett bostadsort skall få en rimlig social service och välfärd. Det gäller såväl barn och unga som den vuxna befolkningen där omsorgen om äldre generationer är extra viktig. Tidigare under 1900-talet fanns olika statsbidrag för att försöka uppnå samma mål men resurserna var avsevärt mindre och klyftorna större än efter 1993.
Under hela tiden efter reformens genomförande har företrädare för välbeställda storstadskommuner som Danderyd, Täby, Nacka, Solna och Stockholm klagat över att rika kommuner bidrar med stora ekonomiska resurser till övriga landet – bland annat just till Göteborg och Malmö. Anledningen till kritiken är att de rika kommunerna i Stockholmsregionen får betala en viss avgift till systemet för att välfärden inte skall krackelera i mindre ekonomiskt gynnade regioner och kommuner.
Nu påpekar en journalist i Dagens Samhälle (25.4) rent sakligt att de rikas bidrag inte ens lämnar regionen utan fyller på kommunkassorna i fattiga storstadskommuner som Botkyrka, Södertälje och Haninge. Det är idag tvärtom så att huvudstadsregionen får ett samlat nettobidrag på 4 miljarder kronor från utjämningssystemet. Det får hela propagandan från storstan att falla!
Men i verkligheten är storstadsregionen mer gynnad än så. En stor del av alla välutbildade ungdomar från övriga Sverige som flyttar till regionen gör att arbetsmarknaden hela tiden växer och blir starkare. På plats finns över 20 universitet, mängder av statliga verk/myndigheter och viktiga huvudkontor inom näringslivet, en stor del av landets höginkomsttagare och så vidare.
Och inte nog med det. Kommunalskatterna är bland de lägsta i landet! Och ändå klagar de mest gynnade!