Min pappa berättade stolt för min dotter att han hört en låt på grammofon som barn där man sjöng hans namn.
Fast låten var på engelska! Pappa kan själv inte så mycket engelska.
Bara någon enstaka fras.
– Vad var det för låt? undrade dottern.
– En låt med Frank Sinatra!
Och så började pappa sjunga Five minutes more på sin bästa svengelska;
– Gimmi fajv minnits måår Olle fajv minnits mår.
Hör du…de sjunger mitt namn! Olle!
– Men morfar, de sjunger inte Olle.
– Gör de inte?
– Nää, de sjunger ”Give me five minutes more, only five minutes more. De sjunger ONLY! Inte Olle, morfar!
-– Jaha! Jag som trodde att de sjöng om mig!
Ja, han är rolig, min pappa. Han borde blivit komiker.
När piratbyxorna kom, där byxorna varken var hellånga eller knälånga utan mittemellan, undrade han:
– Är det korta långkalsonger eller långa kortkalsonger?!
Eller så borde han blivit artist, för han älskar att sjunga.
Och vissla. Och spela gitarr, men det var ett tag sen jag hörde honom spela. En av hans favoriter är Den gamle smeden med Arne ”Rosen” Qvick.
Nu blev han varken komiker eller artist, utan tusenkonstnär; en praktiker, en hantverkare, timmerman och snickare, ända ut i fingerspetsarna.
När en arbetskamrat fyllde år skulle de fira honom i jobbaracken.
-– Vi ska väl sjunga också? tyckte pappa.
-– Ta ton du som är Dalarnas Frank Sinatra, svarade en jobbarkompis. Och pappa började sjunga. Såklart. För det brukar han göra.
Han har byggt två hus, samtidigt, och mamma har servat med mat och allt praktiskt kring det. Som hon längtade när han skulle komma hem från jobbet.
– Snart kommer Olle hem! Snart kommer Olle hem! Utbrast hon och klappade i händerna.
När vi ätit middag, kunde han visa upp självsprickorna i sina arbetshänder. Det var vårt kvällsnöje då. Jag och min syster tittade förundrade och tyckte att han var en kämpe.
Nu är hans självsprickor läkta för längesen och hans händer har övergått till gröna fingrar, eftersom han älskar blommor och växter.
Ja, nu fyller du 85 år, pappa. Så mycket roligt vi har haft. Du har lekt med oss, skjutsat, spelat kort; ”Kaktuspojken”, bluffstopp, mas, plump och spelat fotboll med blåbyxorna på.
Du byggde en kasperteater till mig och när jag fick nya möbler byggde du ett hus av emballaget. Du gillar också att gå i affärer och dansar foxtrot som en gud.
Blev man irriterad på dig som barn skrattade du bara och sa:
-– Kalla mig gärna älskling!
Jag älskar ditt hjärtliga skratt. Jag älskar när du och mamma skrattar ihop. Det gör ni än i dag och håller varandra i hand. I smyg.
När vi åkte till Dalarna förr och närmade oss Siljan satt vi och sjöng i bilen på melodin In the Navy: Hem till Rättvik, tralalalalala Hem till Rättvik, tralalalalala.
Stort varmt och innerligt Grattis, pappa!
Jag älskar dig och mamma! Jag har alltid lika roligt med er och vill avsluta med:
Give me five minutes more,
only five minutes more.
Let me stay, let me stay in your arms;
Ge mig fem minuter till,
bara fem minuter till.
Låt mig stanna, låt mig få stanna i dina armar.