”Jag har fått spela i så många roliga sammanhang”

Dottern Sofia är en av anledningarna till att Åsa valt att spela mer på hemmaplan. foto: Maria Karlsson
Textstorlek:

​Som frilansande musiker fick Åsa från Orsa resa över nästan hela Sverige och spela med människor i många olika sammanhang. När dottern Sofia föddes blev det inte lika roligt att resa längre så nu har Åsa en fast tjänst som kantor, där hon ofta använder sitt accordeon.

Annons:

Å

sa Sundstedt Lindström i Orsa har arbetat som frilansande musiker i stort sett hela sitt liv hittills och rest över nästan hela Sverige och spelat på i första hand teatrar och operor.

– Jag har blivit duktig på Sveriges geografi och känner till den minsta lilla håla som jag många gånger varit och spelat på. Och jag gillade verkligen det livet också. Jag har fått se så mycket och träffat många människor och varit med i så många roliga sammanhang, säger Åsa.

Hon har stått på scenen vid Norrbottensteatern, Länsteatern i Östersund, Malmö stadsteater och Regionteatern Blekinge Kronoberg med mera. Hennes instrument är accordeon som enkelt beskrivet är ett dragspel med melodibas.

– Det finns inte så många operor där accordeon ingår, men det finns några nyskrivna. Runt 2000 behövde de en accordeonist på Kungliga operan i Stockholm, när de skulle sätta upp Wozzeck, en opera av Alban Berg och det var jätteroligt att spela med hovkapellet i den produktionen. Dirigent var Leif Segerstam, berättar Åsa.

Hon har också haft tillfälle att spela med sin favoritsopran Yvonne Tuvesson Rosenqvist i en uppsättning av Figaros bröllop på 45 minuter i Växjö.

– Det var Yvonne, en manlig skådespelare och så jag som ”världens minsta hovkapell”. Jag gjorde rollen som Cherubin och efteråt fick jag ett av de få beundrarbrev jag fått. Det var en dam som skrev att först nu förstod hon Cherubins roll, säger Åsa och ler.

Ett roligt minne för Åsa är också samarbetet med Staffan Westerberg eller när hon spelade i en nyskriven opera för barn i Östersund, på Estrad Norr. Även här var det tillsammans med Tuvesson Rosenqvist.

– Vi spelade för säkert 1 000 barn sammanlagt och fick mycket fin respons på föreställningen.

Åsa har också spelat i Kina.

– Det var tillsammans med två av Sveriges bästa spelmän, Olle Moraeus och Jonny Soling. Vi följde med en svensk delegation som skulle arbeta med utbildning och turism, och där spelade vi på en stor mässa samt fina tillställningar, berättar Åsa.

Hon har dessutom gjort konserter och undervisat, bland annat på Bollnäs folkhögskola under några år.

Åsa startade även upp undervisningen vid Vaxholms kulturskola direkt efter att hon tagit examen vid musikhögskolan 1995.

Hon arbetade där på halvtid de första åren men tog mer och mer tjänstledigt när hon fick fler egna spelningar.

Åsa är född i Karlskoga men har växt upp i Orsa sedan hon var fem år. Efter grundskolan gick hon musikgymnasiet i Västerås. Hennes instrument var då pianodragspel, vilket var ett ganska ovanligt val men hon kommer inte ihåg varför det blev så.

– Det kommer inte hemifrån i varje fall för ingen i min familj spelade, berättar Åsa.

Därefter gick hon en högskoleförberedande utbildning i Bollnäs och sedan en fyraårig – som det var då – utbildning på Kungliga musikhögskolan i Stockholm. Det gav henne en masterexamen.

– Det krävdes accordeon för att gå högskola och jag bytte även till knappdragspel redan i Bollnäs, och det var nästan som att börja om från början igen, förklarar Åsa.

Hennes första teaterjobb var på stadsteatern i Uppsala 1999 och det var där hon träffade sin blivande man, skådespelaren Lars Lindström. Han spelade senare Helgum i Ingmarsspelen i Nås under tio år fram till 2014.

I Ingmarsspelen fick Åsa det, hon tycker, hedersamma uppdraget att skriva den musik som numer hör till spelen.

I Uppsala var Åsa ensam musiker tillsammans med 13 skådespelare.

– Jag arbetade då med Bjarne Löwdin, en känd teatermusiker, och jag lärde mig så mycket, berättar hon.

Några gånger har Åsa och Lasse kunnat arbeta tillsammans i samma produktion, andra gånger har de träffats på halva vägen under sina resor runt om i Sverige.

Från och med 2004 är deras självklara ”träffpunkt” det gemensamma hemmet i Orsa.

För första gången i sitt liv har Åsa nu en tillsvidareanställning på 100 procent, som kantor.

– När jag som musiker i Orsa fick erbjudandet om en fast tjänst kunde jag bara inte tacka nej, säger hon.

När dottern Sofia föddes för fem år sedan var det inte lika roligt att packa väskan och åka längre.

-– När vi fått Sofia följde hon och hennes pappa Lasse med på första turnén men det var ett särskilt tillfälle något senare som jag tror blev avgörande, berättar Åsa.

– Jag skulle åka iväg själv och tyckte det var tufft. När jag sen stod med ”Gamla Bettan”, mitt accordeon, på ryggen och väskan på golvet fick jag syn på min spegelbild i tågfönstret. Då tänkte jag: Här står jag i en främmande stad, ska jobba och sen lägga mig ensam på ett hotell. Är det så här jag vill ha det, att hela tiden komma till nya ställen och vara den ständiga gästen?

Men att tacka ja till den fasta tjänsten innebar för Åsa att i stort sett börja om från noll och lära sig ett helt nytt instrument vid 40 års ålder.

Kyrkorgel är något helt annat än accordeon.

Hon hade redan innan börjat ta orgellektioner för Sigfrid Runbäck för att kunna vikariera som kantor emellanåt.

Att börja som kantor på heltid innebar att hon skulle gå kyrkans grundkurs till att börja med. Hon valde även att gå kantorsutbildningen vid Geijersskolan i Ransäter några dagar i veckan. Samtidigt som hon gick utbildningen arbetade hon 20 procent som kantor i Orsa. Hon hade dessutom startat upp dragspel- och accordeonundervisning vid Älvdalens musikskola.

– Lasse och jag fattade beslutet tillsammans, att jag skulle tacka ja, och han skulle vara hemma med Sofia under utbildningen. Men det blev för mycket för mig, så musikundervisningen i Älvdalen fick jag lämna ifrån mig ganska snart.

– Jag jobbade ändå otroligt mycket. Julen 2012 skrev jag på kontraktet och i december 2013 kunde jag göra alla examensprov utom orgelproven, berättar Åsa.

Musiken är en stor del i Åsas liv och en del av hennes identitet, enligt henne själv. Men hon är noga med att ha tid med familjen också.

I maj var de exempelvis i Spanien och de tänker göra fler resor utomlands, gärna där det är varmt.

– Nu har jag ju betald semester vilket känns jättekonstigt, säger Åsa och ler. När vi reser iväg ser jag till att inte ha en konsert direkt efteråt, om det krävs flera timmars övning om dagen innan.

Men hon skiljer på att öva inför en spelning och att ”okynnesspela” på ledig tid.

Åsa är också bra på att laga mat och när hon får välja kan det exempelvis bli en Bouillabaisse, en fisk- och skaldjursgryta med saffran.

– Att gå till fiskdisken i Spanien och köpa färska råvaror var roligt, tycker Åsa. Färska skaldjur, vitlök och vitt vin, då är man hemma!

Några uppträdanden hinner Åsa fortfarande med vid sidan om kantortjänsten. Hennes hjärteprojekt är spelningarna med trion Three for tango.

– Det är Anders Jakobsson som spelar violin och är konsertmästare i Dalasinfoniettan och Jan-Anders ”Jogga” Ernlund som spelar kontrabas i Dalasinfoniettan och även är basist i Benny Anderssons orkester, BAO, och jag på accordeon. Vi spelar kammarmusik och Tango Nuevo av Piazzolla, men också jazzlåtar och folkmusik.

I somras avslutade de Orsa församlings konsertserie Sommarmusik i en fullsatt Skattunge kyrka.

– Vi har också gästspelat på Dalateatern och bland annat på landshövdingens gåsmiddag, säger Åsa och ler.

2012 släppte de en skiva där Åsa gjort nästan alla arrangemang för de instrument de spelar.

Åsa har också ett konsertprogram med folkmusik tillsammans med Alexandra Särström från Orsa.

– Alexandra spelar sopransax och annars spelar hon i Tibble Transsibiriska som är i ropet just nu, berättar Åsa.

Åsa använder accordeon mycket i sitt arbete som kantor. Både i kyrkorna och kapellen, men på somrarna när gudstjänsterna förläggs till fäbodarna är instrumentet extra användbart. Det behöver ingen elektricitet för att fungera.

I framtiden kanske Åsa kommer att ge lektioner igen.

– När det är sommaravslutningar eller julfirande kan jag sakna tiden då jag undervisade men en stor del i min kantorstjänst är att leda två körer och då får jag även den biten, säger Åsa.

Orsa marknadsförs ofta som en musikkommun och Åsa kan bara bekräfta att det stämmer.

– Jag kan känna mig privilegierad när jag behöver musiker till gudstjänsten exempelvis. Det finns så många bra musiker att välja bland på nära håll.

När hon var musikvärd på en av Orsayrorna var det också enkelt att kunna bjuda in sina favoritmusiker från övriga Sverige. Och kommentarer hon fick höra var att det var omvälvande att se hur många bra musiker det fanns i lilla Orsa.

Annons: