Hemflytt ledde till SPF

Efter många år inom organisationer hoppas SPF Seniorerna Gagnef-Floda, Leksand, Ore, Rättvik och Vansbros nya ordförande Berith Johansson på förändringar inom en rad områden. Foto: Mats Lindström
Textstorlek:

Hon blev medlem i oktober och ordförande i februari. Hemvändaren Berith Johanssons ”kometkarriär” inom SPF Seniorerna kan kanske ge effekt.
– Men först ska jag sätta mig in i frågorna, säger hon.

Annons:
Få har kanske tänkt på vilken kraft denna organisation av två miljoner röstberättigande seniorer har, och de är på krigsstigen mot borttagandet av kontanter, bostadssituationen, maten i hemtjänsten, pensioner som inte räcker, och att allmänt inte riktigt bli tagna på allvar.
Hur är det egentligen att vara pensionär och hur känner den sig som är på väg att bli det?
Frågor det pratas lite om och som saknar forskning. Det menar nu sociologerna och författarna till boken ”Farväl till arbetet” Marita Flisbäck, Mattias Bengtsson och Anna Lund. Berith ger själv svar på tal:
– Jag är pensionär men känner mig inte riktigt som sådan.
SPF Seniorerna Gagnef-Floda, Leksand, Ore, Rättvik och Vansbros nya ordförande kommer från Rågåkern i Stora Tuna.
Berith Johansson har mellan femhundra och tusen medlemmar i ryggen. Många och viktiga frågor finns på agendan, något som Christina Rogestam, förbundsordförande för Sveriges pensionärers riksförbund seniorerna, tog upp på ett möte i Leksand (läs gärna mer på s 10-11).
En fråga handlade om kontanterna, något som får Berith att se rött.
– Här görs det nya pengar som snart inte finns? Att inte ha en bank att gå in i är obegripligt, säger hon.
Berith växte upp i ett bondehem med centerpartistiska föräldrar. Hon jobbade med personalfrågor på Televerket radio i Falun och med Centerkvinnorna i många år. Flytten hem till Dalarna hängde ihop med att komma närmare barn och barnbarn. Berith och maken har fyra barn och åtta barnbarn och bor i Dala-Floda.
Att Berith är en engagerad person som gärna vill gå från ord till handling, berättar följande anekdoter.
När hon jobbade på Televerket hade arbetarna vissa förmåner. Men när en karl skulle försöka få ut en päls blev det stopp.
Berith menade att det var kallt ute, men ledningen sa nej.
– Då skrev jag själv på pappret och karln fick sin päls.
Innan flytten till Dalarna bodde Berith och maken i Rasbo i Uppsala kommun. Då det visade sig att den lilla landsbygdsbutiken inte fick ta emot några paket, dem lämnades ut en bra bit bort på Heidenstams torg, satte Berith igång en aktion med namnunderskrifter och kontakter med politiker och posten.
Efter fyra långa år av mejl och samtal gav så posten med sig och Rasboborna kunde hämta sina paket på Willys.
– Så hoppas jag jobba med SPF Seniorerna. Men första handlar det om att sätta sig in i alla ärenden och lyssna på medlemmarna hur vi ska agera, säger Berith.
Annons: