De brygger ölen på ett hantverksmässigt sätt

Textstorlek:

Ett tjugotal ölsorter tas fram i deras mikrobryggeri och de provar hela tiden nya kombinationer och smaker. Att i framtiden kunna sälja öl genom gårdsförsäljning skulle betyda mycket, enligt dem, speciellt för turistnäringen.

Annons:

Karin och Gunnar Tuvell i Söderbärke startade bryggeri och började brygga eget öl sommaren 2014 och produktionen ökade snabbt till cirka 12 000-13 000 liter per år.

– Redan efter ett halvår såldes vårt öl på systemet. I dag har vi sju olika sorter som säljs på systembolagen i Ludvika och Smedjebacken samt i beställningssortimentet. Det utgör 50 procent av vår produktion, berättar Gunnar.

De kan kalla sitt bryggeri för hantverksbryggeri, allt sker nämligen för hand och inget är automatiserat med maskiner.

Att brygga öl på har inneburit betydligt mer arbete än de trodde innan de började, trots att de hört kollegor som berättat hur det är.

– Man inser inte hur mycket det är förrän man själv är där. Utan ett intresse och att det är kul skulle man inte göra det i den här skalan, säger Gunnar och tillägger att det inte går att räkna med att få en vettig timpenning på det jobb de lägger ned.

Karin var med och bildade ölföreningen på orten. Den heter i dag Malte Söderbärke ölvänner, men 1986, när det började, var det egentligen en dartklubb.

– Vi har haft ölprovningar och studiecirklar i hur man brygger öl bland annat. Så för fem år sen började jag brygga lite öl hemma i köket. Och det blev bra, säger Karin.

Karin och Gunnar köpte en stor fastighet 2011, med lokaler de hyr ut. Mest på skoj började de så småningom prata om att utöka och flytta ölbryggningen till en av lokalerna.

Ganska snart blev lokalen de tänkt sig ledig och då tog de beslutet att köra igång på allvar.

Temat när de namnger sina ölsorter är nordisk mytologi och namnet på företaget är Walhöll brygghus.

– Vi har totalt 16 olika starkölsorter, fem olika folköl och en lättöl som säljs på Ica och Kulinarieten, säger Gunnar.

De levererar en del av sitt öl till restauranger och pubar i närheten och de är dessutom knutna till Swedbeer för transporter inom Sverige och även utomlands.

Systembolagen i Ludvika och Smedjebacken blev de tilldelade och vilka systembolag de ska få fortsättningsvis beror delvis på antalet sålda öl. Men summan av de sju sorter som säljs kan inte tillgodoräknas, utan det ska vara ett visst antal av varje sort.

– Vi skulle vilja kunna sälja i Västerås och Borlänge där det finns många andra mikrobryggerier men vi får inte själva ha någon kontakt med systembolagen. Den måste ske via inköparna och det är så hemligt, säger Gunnar.

Walhölls sortiment har utökats efterhand och anledningen till det är att idéerna hos Karin aldrig tar slut, enligt Gunnar som säger det med glimten i ögat.

Basmalten, karamellmalten och sedan humlen finns i olika varianter och dessutom kan de kombineras i det oändliga.

– Den är nog kocken i mig som vill se nya smaker och nya kombinationer, säger Karin som i grunden är utbildad kock.

Att de brygger så många olika sorter är också något som uppskattas av deras kunder.

Än så länge är det inte tillåtet med gårdsförsäljning av öl med högre alkoholhalt än folköl. Men det har fattats beslut i riksdagen att det ska bli det i någon form i framtiden och det ser Gunnar och Karin fram emot.

– Det skulle betyda jättemycket bland annat för turistnäringen. Det finns ett stort intresse för lokalproducerat och vi har exempelvis många holländare och tyskar här på ölprovningar, berättar Karin.

När de arrangerar ölprovningar kommer både utlänningar och svenskar till Walhölls Brygghus, en lokal som inretts till ölpub. Karin och Gunnar klär sig då i vikingakläder så det blir lite show samtidigt. Numer kan de även erbjuda mat på ölprovningarna.

– Många utlänningar blir förvånade när vi inte kan sälja en enda flaska öl då, säger Karin.

Den 26-27 oktober ska Karin och Gunnar delta på den 15:e och sista Söderbärke mikroölfestival, SMÖF. De har båda varit med nästan från starten och menar att festivalen har haft stor betydelse för att så många mikrobryggerier har startats de senaste åren.

– Festivalen har dragit mycket folk men det krävs mycket jobb att arrangera. Nu har den nått sitt syfte och det dags att sluta när den är på topp, säger de.

Karin och Gunnar berättar att mikrobryggarna i trakten har mycket samarbete och hjälper varandra när det behövs. De känner personligen alla som brygger.

Själva har de tänkt fortsätta brygga öl några år till innan de tar pension. Bryggandet är bara en del i en verksamhet de har tillsammans.

– Vi hade tänkt kunna tjäna lite pengar utan att jobba ihjäl oss, men jag tror det egentligen är tvärtom, säger Gunnar och skrattar.

– Det är mer som ett sätt att leva och vi får så mycket tillbaka från våra kunder när vi öppnar en helt ny värld för dem, tillägger Karin.

Annons: