Nerväxling ger frihet

Textstorlek:

Tommy Eriksson har valt bort att vara anställd på heltid och väljer nu istället den personliga friheten men också att leva ett enklare liv.

Annons:

Då och då hörs numer ordet downshifting. Det handlar om människor som väljer att växla ner och kliva av ekorrhjulet med ett stressigt heltidsarbete, för att leva ett enklare liv och få mer tid att leva och må bra.

Tommy Eriksson bor i en gammal lanthandel i byn Björnberget utanför Grängesberg.

Han driver företaget Lädertommys Hantverk och tjänster, där han arbetar med läderhantverk men erbjuder även diverse arbeten som snickeri, svetsning, trädfällning, stubbfräsning, slyröjning och gräsklippning. Nyligen körde han också maskin och svetsade i gruvan i Garpenberg.

Periodvis är det tufft att klara sig ekonomiskt som egen företagare, men det finns en stor fördel med att inte vara heltidsanställd.

– Det är att jag har min personliga frihet och kan göra precis som jag vill, säger han.

Tommy har arbetat ända sedan han gick ut nionde klass i Säter där han bodde då. Han slutade skolan på en fredag och måndagen därpå började han på Åselby konditori i Borlänge.

Han gjorde tårtor, bakelser, bullar och matbröd med mera. Det var också ett hantverk, menar Tommy, precis som de arbeten han nu gör i läder eller metall.

– Jag har även hållit på med knivar och yxor så länge jag kan minnas. Farmor lärde mig också virka och mormor visade mig hur jag skulle väva, berättar han.

Han odlar lite grönsaker för husbehov, men det är svårt att få tiden att räcka till. Det är ju hela tiden en jakt på pengar även om det är lugnare nu i och med att han bor billigt.

Och han behöver inga dyra märkesjeans, det går lika bra med billiga, tycker han. Tv har han inte haft på sju år men saknar den inte heller.

– Jag har dator och där kan jag titta på nån hantverksfilm på You tube, säger han och ler. Jag vill också se på nyheterna för att veta vad som händer, även om det bara är elände.

När Tommy hade arbetat i tio år på konditoriet började han tröttna på de tidiga morgnarna. Han hade då bildat familj och hade små barn hemma.

Han gick en svetsutbildning och arbetade till en början med stålbyggnader. Familjen bodde i Gustafs då och Tommy reste mycket i sitt arbete.

Efter två år flyttade han med familjen till huset där han bor nu och sågen i Klenshyttan blev hans arbetsplats tills den lades ned.

Efter det blev det några år med arbete som montör varvat med reparatör inom industrin, men också en del AMU-kurser och a-kassa.

För cirka 15 år sedan kom hans inkomst ungefär till hälften från läderhantverk han gör eller från reparationer i läder.

I sommar har han bara bokat in sig på Medeltidsmarknaden i Arboga, den enda stora marknad han deltar i. Annars blir det numer enbart en del mindre evenemang han åker till med sina läderprodukter.

Det han säljer mest av är bälten med unika mönster inspirerat av vikingamönster eller olika Keltiska mönster.

– När jag började åka på marknader i Sverige och även till Lofoten, Åland, Tyskland och York i England var jag ensam om det jag sålde, men nu brukar det vara fem, sex till på marknaderna, säger han.

Konkurrensen från låglöneländer har också blivit tuffare på senare år.

Tommy är helt självlärd när det gäller läderarbete. Det började för cirka 25 år sedan med att han behövde ett pistolhölster när han tävlade i skytte och när andra fick se det började han få beställningar.

– Jag började läsa och fick mycket inspiration från amerikansk litteratur där det också finns beskrivningar hur man ska göra, berättar han.

Han fick tag på en gammal sy­maskin, troligtvis från 1960-talet, och den fungerar bra än i dag. Han har också en som är från första världskriget och även den användes ibland.

Sedan ett par år tillbaka har Tommy en maskin som klarar att sy genom upp till 19 mm.

Dessutom syr han mycket för hand med syl och nål.

Några av metallspännena till läderbältena har Tommy gjort själv och då använder han sig gärna av återbruk. Han samlar på metallskrot och smälter sedan ner det till nya former.

Han har bland annat gjort spännen av gamla rörkopplingar i mässing eller koppar och av stål från återvunnet skrot.

En dröm Tommy har haft i hela sitt liv är att kunna arbeta hemma med någon form av produktion och leva helt på det.

– Just nu fungerar det lite dåligt men jag ger inte upp, säger han.

Annons: