Läshundarna kan locka fram läslusten hos barn

Textstorlek:

Smedjebackens kommun bjöd på sportlovsaktiviteter både utomhus och inomhus vecka nio. Andreas Hahne, 9 år, hade planerat att åka slalom någon dag, medan han en annan dag valde att besöka biblioteket och läsa för den utbildade läshunden Ianira.

Sussie Nordberg från Fagersta har precis gått Dalarnas första utbildning för läshundar och läshundsförare. Med sig till biblioteket hade hon sina två franska vallhundar och Ianira var en av dem.

Andreas tycker det är bättre att läsa högt för en hund än för någon annan.

– Då behöver jag inte vara rädd att läsa fel, förklarar han.

När de läst färdigt fick han göra några trick med Ianira och i och med det blev det lite extra lästräning på informationslapparna.

När de var klara skulle Ianira vila, men Andreas och Sussie bestämde att Andreas kunde komma tillbaka senare och läsa mer.

Att läsa med hundar är något som kommer, tror Gunilla Ekberg som hade sin dvärgschnauzer Ester med för att läsa med barn som kom till biblioteket.

Gunilla bor i Sollentuna och har fritidshus i Smedjebacken. Hon har arbetat som lärare i 40 år, de senaste åren som specialpedagog och har alltid tänkt att det skulle vara fantastiskt att kunna använda hundar i skolan.

– En hund sitter inte och skruvar på sig om det tar lång tid att läsa eller suckar om det skulle bli fel. Men det är inte bra bara för dem som har svårt att läsa. Det kan vara duktiga läsare, men som tycker det är jätteläskigt att läsa högt i klassen också, säger hon.

Syftet med att lästräna med hund är att väcka läslusten i första hand.

Gunilla startade tillsammans med barnboksförfattare Bisse Falk i Söderbärke läshundsutbildningen som nu är avslutad.

Det började med en förstudie 2016 för att se om det fanns intresse i skolorna i Ludvika och Smedjebacken. Det fanns det i Smedjebackens kommun.

– Vi hade sökt pengar från Landstinget Dalarna och fått det till förstudien och nu sökte vi och fick mer pengar till ett projekt där vi utbildade fyra läshundsförare och sex läshundar. Ludvika brukshundsklubb var de som ägde projektet, berättar Gunilla.

Under hela 2017 hade de regelbundna möten där de bland annat tränade sina hundar på varandra. Därefter hade de praktik i nio veckor hösten 2017 då de besökte skolorna i kommunen för att läsa ett par gånger i veckan med några utvalda barn i årskurserna 2-4.

De kom med en husvagn där de satt och läste för att inte hundarna skulle vara inne i skolan med tanke på eventuella allergier.

Sussie berättar att de också tvättar hundarna med ett speciellt schampo för att minska de ämnen som kan ge allergier.

Det är inte alla hundar som passar att bli läshundar. Innan de utbildas genomgår alla hundar lämplighetstest.

– De ska vara sociala och tycka om att jobba med andra än sin matte eller husse, berättar Gunilla.

Samtidigt tränas hundarna i att fokusera på barnen och göra som de säger också.

Även om läshundsföraren hela tiden är med måste hunden tåla en del och får aldrig bli aggressiv om något skulle hända.

– Det är fantastiskt att se hur de kan anpassa sig efter barnen. När ett blygt barn kommer kan man se hur hunden blir lugn, medan ett spralligare barn gör hunden spralligare, säger Gunilla.

– Hundarna tycker det är roligt, det ser man när man plockar fram grejerna man har vid läsning, säger Sussie.

När hundarna jobbar har de en väst på sig, då vet de att de ska koncentrera sig på sin uppgift.

Sussie arbetar också inom skolan, som elevassistent, och hon har sett vilken betydelse hundarna haft för vissa barn.

En önskan hon har är att kunna jobba på skolan ibland med hund och ibland som vanligt.

– Det är ju inte bara vid läsningen som hundar kan göra skillnad. De skulle kunna användas vid matteträning eller till vad som helst. För barnen som har det jobbigt i skolan kanske det räcker bara med att klappa hunden en stund. Då frigörs hormonet oxytocin som lugnar och gör att man mår bra kanske resten av skoldagen, säger hon.

Det gjordes en utvärdering efter praktiken ute på skolorna och det visade sig ha gett många positiva resultat fick läshundsförarna veta från både skolpersonal, föräldrar och inte minst från eleverna själva.

– Lärare har sagt att eleverna har blivit positiva och glada och vissa lärare har blivit positivt överraskade över att resultaten blev så bra som de blev. Föräldrar som sett skillnad på sina barn, som exempelvis bättre självförtroende, har tackat för att vi finns och barnen har velat läsa mer med hundarna, berättar Gunilla.

Nu är projektet slut och Gunilla och Sussie hoppas att någon vill satsa ekonomiskt för att det ska få fortsätta att hjälpa barn i skolan.

Gunilla har just nu en privatelev men vet också att det finns elevvårdsteam i Stockholm som börjat samarbeta med en kille som arbetar som bibliotekarie och ibland använder sin hund där.

– I andra länder finns exempel på där hundarna används i lästräning och i södra Sverige har de kommit längre än i norra Sverige, säger Gunilla och Sussie, som tänker försöka hitta sätt att låta hundarna hjälpa barn att hitta lusten till att läsa.