”Plötsligt brakade det till fruktansvärt”

Linnéa Sturesson är nöjd med sin första älgjakt på eget pass. Foto Maria Karlsson
Textstorlek:

Under årets älgjakt satt 18-åriga Linnéa för första gången på eget pass. Tidigare hade hon äntligen fått diagnosen dyslexi och fick rätt hjälp med den teoretiska delen av jägarexamen.

Annons:
Första gången Linnéa Sturesson från Mockfjärd följde med sin pappa Peter på harjakt i Håvberget var hon bara fem, sex år.
– Morfar hade en stövare som hette Spana och det var så roligt att komma ut i skogen och släppa henne. Mycket gick vi ut för hennes skull, men det var spännande att gå och titta och lyssna när hon sprang och letade efter en hare.
Numer jagar de mest toppfågel och någon gång räv eller rådjur.
Hennes första älgjakt fick Linnéa vänta med tills hon var tio. Det var ju viktigt att kunna sitta alldeles tyst och stilla på pass.
– Jag hade fått ledigt från skolan och skulle få vara med på fredagen. Pappa hade stekt plättar som jag hade med mig i matdosan, men det regnade så jag blev blöt och frusen, så pappa fick skjutsa hem mig.
Plättarna fick Linnéa den gången äta hemma i stugan.
På årets älgjakt sköt Linnéa ingen älg, men hon är nöjd ändå.
– Visst hade det varit kul att skjuta sin första älg, men det var också skönt att kunna lägga fokus på allt runtomkring, säger hon.
Det var två saker hon varit orolig över och det var att inte hitta till passet eller att inte lyckas göra upp eld.
– Det hade inte varit roligt att behöva äta kall korv hela veckan, säger Linnéa och ler.
Vid ett par tillfällen såg hon i varje fall älg. Det var två tjurar bland buskarna och sedan en ko som stod på ett hygge långt borta. Dessutom såg hon både räv och hare.
En dag var en älg alldeles i närheten och då dunkade hjärtat rejält i bröstet.
– Det var väldigt tät skog och hundföraren hade stött en älg mot mitt håll och plötsligt hörde jag hur det brakade till nåt fruktansvärt. Det lät nästan som åskan gick och jag tänkte att nu blir jag platt, om de kommer och springer över mig, berättar Linnéa.
Det kom inga älgar och strax efteråt sköt hennes farbror en 16-taggare, det hade kunnat vara den älgen även om de inte tror det.
För Linnéa blev det helt naturligt att ta jägarexamen för att kunna jaga själv. Hon gjorde skjutprovet så sent som i september i år.
– Jag klarade alla moment vid först försöket och det var kul, säger hon.
Det teoretiska provet klarade hon av redan för ett år sedan. Eftersom dyslexi i Linnéas fall bland annat handlar om att läshastigheten är relativt låg fick hon hjälp att få frågorna upplästa.
Egentligen hade ingen utredning om dyslexi gjorts när hon gjorde provet men tack vare att hon börjat gymnasiet på Älvdalens utbildningscentrum kunde hon få bra hjälp ändå.
– På skolan kan alla få hjälp, man behöver inte ha en diagnos för det, berättar Linnéa.
För hennes del handlar det mycket om speciella hemsidor eller på Elevcentralen där hon kan hitta inlästa böcker exempelvis.
Linnéa går sista året på programmet Fordon och transport, med inriktning transport. Hon utbildar sig till lastbilschaufför och hoppas kunna arbeta med en så kallad krokbil som kan användas till att transportera det mesta.
För att klara jägarexamens teoretiska prov var det också en hjälp för Linnéa att få genomgångar av kapitlen på skolan i Älvdalen och hemma läste hon eller pojkvännen Kalle högt, då går det alltid bättre.
Linnéas föräldrar anade att något inte stämde redan när Linnéa gick i andra klass.
De kämpade i alla år för att Linnéa skulle få rätt hjälp, men tycker inte att de fick något gehör. Linnéa var ambitiös och klarade skolgången bra ändå. Hon hade visserligen svårt med stavning och läste sakta men hennes läsförståelse var bra.
– Jag fick sitta många kvällar för att klara av det andra gjorde i skolan, berättar Linnéa.
Hon köpte också en bärbar dator och skrev sina uppsatser med hjälp av ett rättstavningsprogram.
Först i slutet av nian fick Linnéa en remiss till en logoped för en utredning om dyslexi. Efter jul andra året på gymnasiet fick hon sin diagnos.
– Det var inte så kul att hela tiden måste förklara att jag har svårt med saker. Det känns bättre nu att säga att det beror på att jag har dyslexi, säger hon.
Annons: