Han siktar på älg nummer 50

Gunnar Nilsson är en av Dalarnas äldsta aktiva jägare. Foto: Bengt Hallberg
Textstorlek:

Gunnar kan vara Dalarnas äldsta och mesta jägare med 50 år vid bössan.
– Jag hoppas kunna skjuta min 50:e älg innan jag lägger av, säger han.

Annons:
Gunnar Nilsson i norra Strandmora i Avestatrakten är 82 år gammal.
Han sköt sin första älg när han var tjugo och hoppas nu få fälla älg nummer 50 innan han stoppar undan gevär och patroner.
– Jag är uppe i 48 älgar och det börjar kännas att jakten snart är över för min del. Men det hade varit kul med 50, det är mitt mål. Fast jakten är så mycket mer, säger han.
Naturen, elden, korven, kaffet och kamratskapen är kanske den största behållningen menar Gunnar. Men det är inte många jägare kvar nu.
Norra Strandmora är med sina tre skyttar och 465 kvadrat ett av de minsta jaktlagen som Dalarna har kvar.
Det kan bli en sammanslagning med ett annat lag, och för Gunnars del kan det vara hans sista säsong.
– På grund av synen skjuter man inte lika bra som när man var ung, fast man har lärt sig att ”hålla skott” bättre. På 60-70-talet var vi säkert 400 jägare. I dag är vi runt 200. Det tycks som om både jägare och älgar minskar.
När det gäller jaktstigar har Gunnar också varit mycket aktiv. Hittills har han gjort över 500 tävlingar och vunnit flera gånger och fått fina priser för sitt mästerskytte.
Nuförtiden är jaktstigar inte lika populära menar Gunnar.
Han fick en förfrågan om en bana som heter Sällnässtigen. Man ville veta hur gammal den var.
Gunnar utgick från ett pris, en dalakista med årtalet 1964. Det visade sig att Sällnässtigen är minst 53 år gammal.
Gunnar växte upp på en gård som hans pappa arrenderade. Gunnar har bott i föräldrahemmet sedan den tiden. Djuren är borta men han har kvar skogen. Han minns freden 1945:
– Pappa var ute och plöjde och mamma lyssande på radio. Hon kom ut och berättade och tillsammans med några grannar blev det både kaffe och kask för att fira.
Gunnar berättar vidare att de hade två flyktingbarn boende hos sig, en norsk och en judisk pojke. Gunnar minns att de var mycket tacksamma och trevliga.
På 60-talet när det började komma mer maskiner i skogen och på åkrarna skaffade Gunnar en barkningsmaskin.
Många bönder var skeptiska till maskiner men när de fick se hur effektivt det var och att det bara kostade 25 öre, blev det annat ljud i skällan.
Gunnar är en man som för det mesta har hållit sig på hemmaplan. På frågan om han har jagat utomlands svarar han.
– Nej det har jag inte. Den enda engelska jag kan är det som står på patronpaketen.
Annons: