Hampa för landsbygd

Kent Vikström syr en jacka av hampa. Kepsen han bär är tillverkad i samma material. Foto: Maria Karlsson
Textstorlek:

Skräddaren Kent Vikström i Falun syr just nu en jacka i hampatyg. Enligt Kent är hampa ett mycket bra och miljövänligt alternativ till bomull exempelvis. Och det bästa av allt: den skulle med fördel kunna odlas i Dalarna.

Region Dalarna startade 2014 ett projekt och efterlyste idéer som skulle utveckla Dalarna och rädda landsbygden.
Då berättade Kent om sin idé att hampaodling skulle kunna bidra med många arbetstillfällen i Dalarna och vara ett sätt att använda mark som kanske inte skulle bli använd annars.
Kent arbetade i nästan 30 år i kostymateljén vid Dalateatern och när han fick uppdraget att sy kläder till karaktären Fet-Mats hade han tillgång till hampatyg.
– Det var då jag började titta på hampatyget och såg hur fantastiskt det är. Jag sydde först en rock åt mig själv och det var många som trodde den var av lin, berättar han.
Länsstyrelsen hade ansvaret för Gröna näringar ur ett hållbart perspektiv i Region Dalarnas projekt.
På deras uppdrag skrev Kent tillsammans med Anders Thuresson en rapport om hampa. De fick mycket information från Gitt Skoglund, textilkonstnär som forskat på hampa och är den som kan mest i landet, enligt Kent.
Hampa har troligtvis odlats i Sverige sedan 10 000 år tillbaka och hade en etablerad del av självhushållningen på 1700-talet.
– Hampa har tidigare varit vanlig då den ger dubbla mängden fibrer för insatt arbete, jämfört med lin, berättar Kent.
Man skiljer på fiberhampa och fröhampa. Av fröhampa kan man göra bränsle eller matolja, rik på omega 3.
Fiberhampan används bland mycket annat till tyg och rep.
Av ett tunt hampatyg har Kent sytt lakan till familjen.
– De tar upp kroppsfukten på ett annat sätt än bomull, så de är varma trots att de är fuktiga, men också svala på sommaren, precis som lin.
Ur miljösynpunkt är hampa också ett bra val. Bomull kräver ofta stora mängder vatten och gifter, medan hampa har sitt eget gift och behöver därför inte besprutas.
– Och den tål vårt klimat, den har odlats ända upp till Tornedalen, berättar Kent.
Hampan har dessutom en stor förmåga att växa, till och med jämfört med energiskog.
Och själva hampamaterialet är också motståndskraftig mot väta, mögel och smuts.
Eftersom hampa även kunde användas som drog förbjöds all odling av hampa i Amerika på 1930-talet och det spreds sig även till andra länder.
Från 1970-talet och fram till 2003 var all odling av hampa förbjuden i Sverige. Efter en dom i EU-domstolen är odling av hampa för fiberändamål berättigad gårdsstöd och därmed tillåten i landet.
Den hampa som är tillåten att odla ska inte förväxlas med hampa som kan användas till droger. Den tillåtna hampan är industrihampa med en THC-halt lägre än 0,2 procent. Linné gav hampan namnet Cannabis Sativa. Drogen hasch görs av underarten Cannabis Indica.
För några år sedan var det mycket på gång när det gäller hampaodling. Sveriges lantbruksuniversitet SLU, exempelvis gjorde mycket och i Dalarna odlades hampa på försök i Vassbo.
Men Kent tror inte det har hänt så mycket sedan dess och en av orsakerna kan vara att bearbetningsprocesserna är komplicerade. Hampan bereds på samma sätt som lin och det görs inte i större skala på några platser i Sverige i dag.
– Det senaste beredningsverket lades ned på 1960-talet och det låg i Visby. Men det finns moderna beredningsmaskiner i bland annat Kanada och Australien men det fordras att någon vill och kan satsa, säger Kent.
Det många inte har förstått är att egentligen hela kedjan har försvunnit från landet, menar han. Någon måste också göra tyget och sedan sy av det, och det görs i dag ofta utomlands. Det pågår en masstillverkning och ett slit och släng-tänk som han inte gillar.
När Kent drog igång en räddningsaktion av hattfabriken CTH i Borlänge och var involverad i att det blev museum 2004, visste han hur konfektionsindustrin på många håll flyttat utomlands.
– Jag hade redan då en vision att vi skulle återta det till Sverige. Aktiviteterna med att starta hampaodling i Dalarna har stannat upp, men ideella krafter får inte ge upp nu. Våra bönder behöver bra grejer att odla, säger Kent Vikström.