Styr utan medborgares medverkan!

Textstorlek:

Den svenska staten har tiotusentals anställda som varje dag styr över våra huvuden. Det handlar inte bara om tusentals anställda inom regeringskansliet utan även anställda inom regeringens i dag cirka 350 myndigheter. Där finns det för närvarande cirka 250 000 personer som uppbär lön via våra skatter. Nu är det inte så att samtliga medarbetare styr och ställer över medborgarna utan de flesta arbetar med den löpande verksamheten inom välkända statliga förvaltningar.

Å andra sidan finns det tusentals personer som på heltid i ledande funktioner inom såväl regeringskansliet som exempelvis Trafikverket, Jordbruksverket och Skatteverket ägnar åtskillig tid att planera och kontrollera vår framtid – utan att vi är tillräckligt medvetna om vad som händer bakom ridåerna. Låt mig ta några exempel.

Regeringen gick på en stjärnsmäll i höstas när den inte fick igenom sin storregionreform som man trodde skulle frälsa medborgarna med bättre välfärd. Tro inte att de som kände sig som förlorare i pyramidens topp lugnt och stilla accepterade riksdagspartiernas nej. I februari i år tillsatte regeringen en ny utredning – samtidigt som utredarna kring storregioner av regeringen utan folkligt stöd får fortsätta att agera med sina välkända käpphästar – om kommunernas framtid. Det är välkänt att samma statliga och andra lobbygrupper som länge önskat storregioner också vill ha jättestora kommuner. Argumenten är ungefär desamma.

Direktiven till utredningen talar visserligen inte bara om kommunsammanläggningar utan även om ökad samverkan, ändrade uppgifter etcetera men bakom formuleringarna finns de gamla centralbyråkratiska kraven på att genom få och större kommuner uppnå en ”effektivare resursanvändning” och en ”rationell samverkan” mellan staten och kommunerna. Man säger visserligen att storkommuner endast skall skapas genom ”frivillighet” men alla som varit med några år i samhällsdebatten vet att ett sådant löfte sällan håller. Kursen är utstakad!

Förra veckan fick vi veta att regeringen vill bygga ut en andra etapp av järnvägen mellan Stockholm och Malmö som man öppet deklarerar är en del i en framtida höghastighetsbana mellan storstäderna. Nu gäller det sträckan mellan Hässleholm och Lund som komplement till ett tidigare Alliansbeslut om Östlänken mellan Järna och Linköping. Satsningar på dessa sträckor kan motiveras av kapacitets- och kvalitetsbrister i nuvarande järnvägar men det är uppenbart att taktiken att bygga de mycket kritiserade 230 miljardersspåren (kan bli dubbelt när allt är klart) är att ta en bit i taget för att slippa kritik och främst Riksdagens motstånd.

Det som är ett extra problem i sammanhanget är att vi inte längre har den kritiska journalistik som vi hade när medierna satsade på grävande journalister på bred front. Uppdrag Granskning i SVT kan ju inte ersätta allt som försvunnit. Nedläggningen av Riksdagens revisorer får samma effekt för medborgarna. Staten kan fatta mycket stora beslut som under relativ tystnad saboterar landsbygdens framtidsplaner

Ronny Svensson