Firade 80-årig butik i två dagar

Skinnhusets skylt har blivit ett begrepp för många på väg till fjällen. Foto: Hans Lundin
Textstorlek:

För 80 år sedan startade Joel Jonsson Skinn- och pälshuset som Carina Klar tog över 2011. Hon tror på det hon gör och vågar vara speciell.

Annons:
Malung är känt för sin skinnindustri. Orten hade många skinnfabriker för sådär femtio år sedan och även skofabrik och repslageri fanns. De flesta av skinnen kom ursprungligen från den egna bygden eller från hela landet.
En av dem som startade en egen skinnfirma var Joel Jonsson som 1937 grundade Skinn- och pälshuset Joel Jonsson i Malungsfors alldeles intill vägen mot Lima, Sälen och Trysil. Skylten är riksbekant och sitter kvar än idag.
1989 avled grundaren och hans livskamrat tog över företaget och snart hennes dotter Inger Sangsta. Den före detta anställda Carina Klar tog över företaget 2011 och driver det sedan dess. Carina har arbetat inom skinnindustrin sedan 1989.
– Det känns helt rätt. Jag har lärt mig om skinn och både sorterat, skurit och sytt. Det här är det roligaste jag någonsin gjort, säger Carina.
Idag finns det bara ett företag kvar i Malung som skär och syr skinnkläder på orten och det är P G Elfströms. Övriga företag köper in produkter från hela världen.
En stor del av Carinas tid går åt till att fara runt på mässor för att känna på olika produkter och försöka lista ut vad folk vill ha.
– Det här är en bransch som kan svänga snabbt. Just nu är det inne med långa mockakappor för damer. Eftersom jag även arbetat i butik och sålt skinnvaror har jag väl fått näsa för vad som går hem hos kunderna som kommer från Sverige och andra länder.
Då Carina tog över affären blev hon uppsökt av personer som undrade om hon verkligen sålde pälsar som det stod på skylten utanför.
– Då tog jag beslutet att inte sälja några andra skinn än från djur vi alla kan äta av. Get, får och nöt. Det står jag fast vid. Pälsar från utrotningshotade djur finns inte här, säger Carina med eftertryck.
Hon berättar också att de traditionella älgskinnen inte efterfrågas längre. De måste ha en viss tjocklek för att kunna sys ihop så de håller och då blir kläderna för tunga, tycker kunderna.
Skinnvaror kommer numera från hela världen och sedan EU-inträdet 1995 finns inte längre någon ursprungsmärkning. Men då Carina åker på mässor kollar hon noga de produkter hon vill köpa in och den grossist är inte född som kan pracka på henne ett dåligt skinn.
– Man måste tro på det man gör och våga vara speciell, säger hon med ett leende. Att ha stora storleker på olika plagg för både herr och dam har blivit känt och många stannar till av just den anledningen.
Hans Lundin
Annons: