Dyra tester och mindre betalt för köttet

Rennäringen i Idre klarade sig bättre än på många håll längre norrut i Sverige. Foto: privat
Textstorlek:

​Rennäringen i Sverige blev extra hårt drabbad efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986. I Idre i norra Dalarna har näringen varit relativt förskonad men fortfarande efter 30 år lever renskötarna med de negativa konsekvenser som olyckan har inneburit.

Trettio år efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl måste allt renkött i Idre sameby fortfarande testas för radioaktivt cesium.

– Vi ligger mycket långt under gränsvärdet nu. Det kan vara några enstaka becquerel och vissa renar visar inga siffror alls, berättar renskötare Peter Andersson på företaget Renbiten.

Det är tidskrävande med provtagningarna. Det går åt en person extra för det och är därmed kostsamt. Därför har Peter försökt få tillstånd att inte behöva göra dem.

– Men reglerna gäller över hela Sverige och jag tror att det kommer att bli så här nu. Och att testa renarna är ju på ett vis positivt även för oss för då kan vi tala om för våra kunder att det inte finns något becquerel i köttet, säger han.

Peter förklarar att i dag är det aldrig någon som har några funderingar på becquerel i renköttet. Det är aldrig någon som frågar om det, men det skulle i så fall vara nu om det blir uppmärksamhet kring kärnkraftsolyckan i Tjernobyl igen, tänker han.

Han minns så väl när olyckan i Tjernobyl inträffade.

– Det drabbade även oss i Idre hårt. Jag var drygt 20 år och hade bara arbetat med rennäringen på heltid nåt år. När vi fick höra att det varit ett kärnkraftshaveri höll vi på att flytta renarna och just då regnade det, så vi funderade hur mycket av det farliga nedfallet vi hade fått, berättar Peter.

Allt renkött skulle testas redan första året och i Idre visade resultaten att renköttet låg över gränsvärdena, vilket då var 300 becquerel per kilo.

– Första året var vi tvungna att kassera precis allt renkött, även det vi skulle äta själva. Vi blev visserligen kompenserade för det av staten, men det kändes jättekonstigt när vi köpte renkött av andra för att vi slängt det egna som såg hur fint ut som helst, berättar Peter.

– Vi visste ingenting till att börja med, det talades om att det skulle vara farligt att ta i renarna till och med. Vi funderade vilka skador det hade blivit på naturen och så vidare.

Nästa året hade myndigheterna höjt gränvärdet till 1500 becquerel, när de insåg att det var för lågt ställt, bland annat på grund av de flesta äter renkött ganska sällan.

– Ett eller två år i början var vi ändå tvungna att utfodra slakdjuren 60 dagar innan slakt, eftersom vi låg alldeles på gränsen. På vissa håll i norra Sverige måste samerna göra det än i dag.

En anledning till att renköttet kom att innehålla höga halter av cesium är att de vintertid äter mycket lav och svamp och just i dessa lagrades höga halter av cesium efter Tjernobylolyckan.

Den allvarligaste konsekvensen för rennäringen är att priset på renkött sjönk drastiskt efter olyckan, enligt Peter.

– Uppköparna menade att det blev svårt att sälja renköttet, så de ville därför inte betala så mycket.

Rennäringen i Idre blev drabbad av det radioaktiva nedfallet från Tjernobyl men blev ändå relativt förskonat jämfört med rennäringen längre norrut i landet.

Mycket av det handlar om hur vindarna blåste och hur mycket regn som kom just då. Så man kan på ett vis säga att de hade tur i oturen.

Peter berättar att det till och med var en renskötare som flyttade sina djur från Jämtland, där det hade mäts upp högre halter av radioaktiva ämnen, till Bunkris i Dalarna. Renarna skulle få beta växter som inte innehöll höga halter av cesium en sommar.

Det radioaktiva ämnet cesium-137 och jod-131 föll bland annat över Sverige efter Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Båda mäts i becquerel per kilo, Bq/kg, när det gäller renkött exempelvis.

Cesium-137 har en halveringstid på 30 år, det vill säga det tar 30 år för att radioaktiviteten ska minska till hälften. Halveringstiden för jod-131 är åtta dagar.