Stenhuggaren vill sätta spår

Textstorlek:

​Vad är det som gör att bokstäver räknas som vackra eller fulländade? Den frågan har Annika funderat mycket på. I hennes yrkesroll spelar bokstäver en central roll, liksom olika stensorter som hon hugger in dem i.

Annons:

Annika Petersson i Sundborn arbetar som stenhuggare och bokstavskonstnär i kombination, vilket hon är ganska ensam om i Sverige. Hon arbetar helt hantverksmässigt och använder i stort sett samma teknik och verktyg som de gamla grekerna gjorde i antiken.

– Jag blästrar inte och använder inga maskiner, vilket de flesta stenhuggare gör i dag utan hugger ut för hand med hammare, en så kallad portugis, samt en mejsel. Hela branschen är betydligt rikare i övriga världen men i Sverige är vi inte många, särskilt inte vi som hugger inskriptioner för hand. Många vet inte ens om att det går att få handhuggna texter på stenar, säger hon.

Det blir ett annat uttryck när något görs hantverksmässigt, menar Annika och visar hur det ser ut där hon huggit.

– Bokstäverna huggs i en V-form som ger ett vackert skugg- och ljusspel och man ser verktygets avtryck. Ytan runt omkring kan vara slipad men aldrig polerad för att den inte ska konkurrera med skuggor och ljus i det som huggits ur. Dessutom har jag genom utbildning skaffat mig stor kunskap om olika stilar på bokstäver och jag ritar dem alltid för hand innan jag hugger ut dem, förklarar hon.

Redan när hon var 12 år vaknade hennes intresse för bokstäver.

– Det var i tidningen Kamratposten som jag hittade ett kalligrafialfabet och sedan såg jag till att skaffa en särskild kalligrafipenna för att kunna skriva själv. Jag blev förälskad i det här med bokstäver direkt, berättar Annika.

Hon började ett treårigt lärlingskap på Cardozo Kindersley Workshop, en verkstad internationellt känd för sitt inskriptionshuggeri och sin bokstavskonst, i Cambridge i England, 1998. Hon skolades i en gammal tradition med rötter i antiken och den engelska Arts and Crafts-rörelsen.

Efter de tre åren fick hon erbjudandet att fortsätta arbeta där som bokstavshuggare och designer, vilket hon gjorde i fyra år.

– Då hade jag också hand om nya lärlingar, samt undervisade i verkstadens kurser, bland annat på Konstfack i Stockholm, berättar hon.

Annika värnar mycket om möjligheten att utbilda sig som lärling, speciellt när det gäller olika hantverksyrken som hon anser kräver många, kanske tusentals timmar, av praktiskt arbete innan man blir riktigt duktig.

Efter sju år i England studerade hon ett år i Haag och tog en magisterexamen i typsnittsdesign, samtidigt som hon läste pedagogik en period. Därefter kände sig Annika redo att stå på egna ben. Hon flyttade tillbaka till Sundborn och startade företaget Inscriptorum 2007.

I dag bor hon med sin familj i en av lägenheterna i gamla missionshuset i Sundborn. På övervåningen har Annika sin ateljé för bland annat arbete med mindre stenar. De större bearbetas i verkstaden vid svärmor.

Hon bär alltid skyddsglasögon med slipat glas från optiker.

– Jag borde ha munskydd också för att inte få damm i lungorna, speciellt när jag håller på med vissa svenska stensorter. Men det är nog värre när man blästrar med maskiner och jag är också noga med att dammsuga och hålla rent från damm i rummet.

Kunderna kommer från hela Sverige, men också från Storbritannien och Norge bland annat. Ofta samarbetar hon med andra företagare som har kompletterande kunskaper.

– Just nu samarbetar jag med en solursexpert i England för att göra ett stort praktfullt solur i kompositmaterial. Det är till ett jubileum för ett gift par i England och de ska ha uret på väggen till sitt hus.

Gravvårdar, trädgårdsutsmyckningar, tunga brevpressar i sten och andra inredningsdetaljer är några exempel på sådant Annika tillverkar.

– Jag har fått tillåtelse från anhöriga att visa den senaste gravvården jag gjort. Den finns nu på en grav på Djurgården i Stockholm. Graven tillhör Kerstin Anckers som var kalligraf, och hon hade mycket särskilda önskemål om sin gravvård, berättar Annika.

Ett tiotal milstolpar runt om i Dalarna har hon också varit med och renoverat. Annika har varit den som formgivit och målat det skrivna på milstolparna i gjutjärn.

Det finns mycket som går att göra med bokstäver. Annika arbetar även i andra material än sten och tar åt sig olika sorters formgivningsuppdrag.

För fem år sedan blev Annika mamma och för snart två år sedan fick hon och hennes man tvillingar. Under de senaste åren har därför mycket arbete fått stå tillbaka.

– Jag har tagit åt mig uppdrag under tiden, men allt har tagit längre tid, säger Annika och ler.

Vare sig det är en milstolpe, en gravvård eller en trädgårdsdekoration med text på handlar det om kommunikation människor emellan för Annika.

– Vi har alltid velat sätta våra spår genom historien, i en förhoppning att inte bli glömda och vi gör det med bokstäver om vi kan, säger Annika.

Hennes hantverk i sten tar tid och det måste det få göra, tycker hon. Det är ju ingenting mot hur länge resultatet kommer att finns kvar i framtiden.

FAKTA Annika Petersson
Ålder: 44 år.
Gift med: Daniel Petersson.
De har barnen: Matteo, 5 år, och tvillingarna Aurelio och Sienna, 2 år.
Äter helst: hemlagad mat av ekologiska råvaror.
Läser just nu: Il Libro dell’ Arte (Boken om målarkonsten) skriven av Cennini, 1437, i engelsk översättning.
Studerar just nu: Konstvetenskap samt typografi och textbearbetning (inriktat på svenska sätt att skriva).

 

Annons: