Svårt att rasera gränser!

Textstorlek:

När Nordisk Rådet och dess Ministerråd skapades 1952 (Finland med från 1955) respektive 1971 för att föra de nordiska länderna närmare varandra var huvudsyftet att ta bort viktiga gränshinder och utveckla den nordiska ekonomin och arbetsmarknaden. Ministerrådet hade också som en viktig uppgift att försöka behålla ett aktivt samarbete om något eller några länder även blev medlemmar i EG (nuvarande EU).

Vi fick snart en gemensam arbetsmarknad och passfrihet mellan länderna och så småningom flera gemensamma reformer. Efter en aktiv inledning av samarbetet över Nordens landgränser gick samarbetet snart i stå sett utifrån de ursprungliga målen. Nordek-tanken misslyckades och etableringen av ett allt starkare EG-EU skapade ett nytt läge för samverkan både i och utanför Norden.

Efter dessa händelser för cirka 40 år sedan har Nordiska Rådet (där parlamenten samarbetar) och Ministerrådet (där regeringarnas ministrar träffas) mest inriktat samarbetet på strategiskt mindre viktiga frågor. Många betecknar det nordiska samarbetet under lång tid som snarare ett ”vänortsutbyte” än ansträngningar för att integrera ländernas ekonomi och sociala villkor.

Under dessa 40 år har konkret samverkan ”decentraliserats” till kommuner och regioner nära de nordiska landgränserna stödda av ett antal formellt utsedda Gränskommittéer. En sådan har relativt nyligen etablerats mellan Dalarna och Hedmark. När de lokala och regionala organen på båda sidor om de befintliga gränserna har tagit initiativ till konkreta förändringar av lagar och förordningar i respektive land har de nationella parlamenten och regeringarna varit synnerligen passiva. Det gäller bland annat samverkan mellan olika myndigheter som Polisen, trafikansvariga verk samt sjuk- och hälsovårdsmyndigheter.

Jag vill ha denna bakgrund när jag tar del av en rapport (den så kalladå Site-rapporten – Destina-tionsutveckling Sälen-Idre-Trysil-Engerdal) från ett samarbete som fyra kommuner från Dalarna och Hedmark – Malung/Sälen, Älvdalen, Engerdal och Trysil – bedrivit mellan 2011 och 2014. Det primära målet med arbetet har varit att utveckla områdets besöksnäringar som ju tillsammans är Norra Europas största vinterdestination.

Målen var högt ställda för de tre årens projektinsatser och det är svårt att säga hur väl man uppnådde de precisa mål som motiverade satsningen. Man behöver enligt projektägarna ett Site2 för att komma lite längre med konkreta resultat och den externa utvärdering som utlovades i början genomfördes aldrig. Man frågade istället de aktiva deltagarna vad de fått ut av tre års processarbete.

Trots att de interna bedömningarna varit positiva – kommunerna träffas oftare sinsemellan samt har tätare kontakter med regionala och statliga organ samt inblandade turistföretag – ser man ändå att de konkreta resultaten för besöksnäringarna varit få. Om man bortser från de nationella och regionala besluten om en ny flygplats i Sälen där Site inte haft en huvudroll har det varit svårt att få nya och bra lösningar för bland annat kollektivtrafiken och för samplanering med väg- och järnvägsplanerande statliga myndigheter.

Det finns en hel uppsjö av organ och projekt som arbetar med att stärka gränsregionen mellan Dalarna och Hedmark och frågan är om inte denna mångfald mer motverkar än främjar en gränsöverskridande politik för att utveckla besöksnäringarna? Det är trots allt bra att den lokala och regionala nivån agerar för att stärka nordiskt samarbete men när Nordiska Rådet och Ministerrådet är så tydligt passiva och regeringarna helt fokuserar på EU blir det svårt att nå de konkretas mål som de fyra kommunerna och säkert också turister och kommunmedlemmar önskar uppnå.

Risken är alltid att projekt av det slag som Site varit blir en mindre effektiv intern process inom den offentliga arenan utan att kunna påverka de näringar och företag som har en avgörande betydelse för det aktuella områdets framtid. Men vad gör landsbygdens kommuner när åtminstone den svenska staten lagt all progressiv regional- och landsbygdspolitik på hyllan?

Ronny Svensson