Politikens pastor Jansson

Textstorlek:
Annons:

 

Kan någon människa svara på vad Stefan Löfven egentligen vill gå till val på?

Den dag då han förlorade budgetomröstningen i riksdagen och mötte pressen med beskedet att det verkligen skulle bli ett extraval den 22 mars nästa år, då gav han ett sken av att han kanske ändå hade kommit fram till en slutsats: Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle möta väljarna tillsammans med den gemensamma fallna budgeten som grund. Och Gustav Fridolin, som stod bredvid, tackade för förtroendet med att omgående hålla ett valtal från djupet av sitt bröst.

Den sistnämnde underströk den rödgröna samhörigheten ytterligare i en debatt med centerledaren Annie Lööf i Agenda efterföljande söndag:

– Jag tycker att både Stefan Löfven och jag var väldigt tydliga med att vi går till val som regering, sade Fridolin då.

Men redan dessförinnan hade både Margot Wallström och Göran Persson, samt ett par opinionsmätningar, sågat idén om en gemensam valrörelse för Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Stödet för en fortsatt tvåpartiregering S+MP fanns i princip inte någonstans.

LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson, förre partisekreteraren Lars Stjernqvist och den tidigare partiledaren Mona Sahlin uttryckte lika stark skepsis ett par dagar senare.

Så till sist kom även Stefan Löfven på att det kanske inte var så lysande att ha Gustav Fridolin och Åsa Romson med sig i mötet med väljarna. Efter riksdagens frågestund i förra veckan lät han därför förstå att den gemensamma budgeten är ”överspelad”.

Ytterligare någon förvirrad dag senare var Miljöpartiet åter en partner, enligt Löfven. Då gällde fortfarande också samarbetet med Vänsterpartiet – fast med handen ännu utsträckt åt alliansens håll!

”Socialdemokraterna går alltså till val ensamma, tillsammans med MP, med en budget som inte gäller längre men som ska ligga till grund för den fortsatta politiken”, sammanfattade Dagens Nyheters ledarskribent Erik Helmerson.

Helmerson fick in en pärla till:

”’Låt mig vara tydlig’, är statsministerns paradfras. Och det vore ju trevligt om han vore det som omväxling, i stället för att låta som Juholt-light.”

Men för att vara allvarliga: Är det verkligen den mannen, Löfven alltså, som ska avgöra Sveriges öde efter den 22 mars? Är han verkligen någon att hålla i (den utsträckta) handen när det blåser? Eller ens i stiltje?

Vem vågar samarbeta med en person som byter position från den ena dagen till den andra?

Vad säger Miljöpartiet, som på några dagar gått från egen klarhet via Löfvensk oklarhet till – ja, vadå?

Vad alliansens fyra partier säger om saken tror vi oss kunna ana…



Annons: