Skriv ett brev med vackra ord

Textstorlek:

För några helger sedan var det fars dag. Vissa kallar dagar då vi firar far och mor lite extra för kommersiella jippon som enbart går ut på att få oss att konsumera. Kommersiellt jippo eller ej, kanske fyller firanden – då vi skänker människor i vår närhet en extra tanke – en viss funktion trots allt. Vi kan ju vara ganska dåliga på att visa uppskattning i det vardagliga livet. Många gånger tar vi människor i vår närhet för givna och förmår liksom inte visa vad vi innerst inne känner.

Nu är det lika bra att du tar fram näsduken pappa – och du med mamma. Jag vet att ni läser dessa rader och jag vet att tårarna redan har börjat skymta i ögonvrån. Vi har liksom väldigt lätt till tårar i min familj, och jag är en sådan där blödig människa som kan börja gråta när någon vinner på Postkodmiljonären.  Som sagt, ta fram näsduken mor och far för nu blir det blödigt värre!

En bekant berättade att hon tidigare under hösten varit på kurs och skrivit ett brev till sig själv. Ett brev fyllt av vackra ord – bara till sig själv. Veckan därpå bestämde hon sig för att skriva ett brev till sin far och sedan till sin man. Både fadern och mannen finns i hennes närhet och hon träffar dem så gott som dagligen. Trots det kände hon att hon vill skriva till dem och berätta om deras betydelse. Vad fint att sätta sig och skriva ett brev till den eller de som står oss nära; som vi håller kär och som betyder så mycket för oss.

 

Ibland tycks vi ha svårt att uttrycka vår kärlek till varandra. Vi har så mycket vi skulle vilja ha sagt men ändå fastnar allt i strupen. Vi övertygar oss själva att ”de vet ju att jag älskar dem, det är väl inget som behöver sägas”. Det blir liksom för brännande hett att säga till sina systrar hur mycket de betyder och hur tacksam man är över att de alltid finns där – i vått och torrt. På samma sätt tycks det bli överväldigande att berätta för mamma och pappa att man älskar dem och att man är otroligt tacksam över all kärlek och trygghet de så obegränsat gett och ger genom livet.

När min farmor låg för döden smekte jag hennes kind och viskade i hennes öra att hon var den bästa farmodern någonsin. Jag minns att hon log när hon hörde mina ord. Trots att jag visste att hon var gammal och svag väntade jag in i det sista med att säga till henne vad hon betydde för mig. Den där gången, när jag viskade orden, var sista gången jag såg henne i livet.

Varför ska det vara så svårt att yttra några enstaka ord? Bara säga dem rakt ut som den naturligaste saken i världen. Kanske är det här brevet kan vara ett alternativ. Några ynka rader – svart bläck på vitt papper. Känslosamma och starkt laddade ord som vi så gärna vill yttra, men liksom inte förmår i närheten av andra. I vår ensamhet har vi kanske lättare att släppa fram och formulera dem. Ge orden platsen de förtjänar.

Tänk vad fint att få ett brev från någon du bryr dig om. Ett brev som handlar om betydelsen du har i avsändarens liv. Orden behöver inte vara särskilt många eller storslagna men de kommer garanterat att värma. Tänk vad fint att få ge denna värme till någon du bryr dig om. Att få skriva ner de där orden som du så länge och ofta gått och burit på, men aldrig riktigt funnit tillfälle att yttra. Det är dags att låta Posten få tillbaka en viktig arbetsuppgift i ett allt mer papperslöst samhälle. Sätt dig och skriv ner de där orden du allt för sällan säger och skicka ett brev till någon i din närhet.

 

Till pappa, mamma och mina systrar, här har ni mitt brev till er: Jag älskar er och är otroligt tacksam för att ni finns i mitt liv. Massor av kärlek till er alla!

 

Sara D. Källström