Lill Babs kärleksfulla evangelium till prästen

Textstorlek:
Annons:

Barbro Svensson är nog en av de finaste människor jag vet. Därför var det en särskild heder när jag fick skriva en brudepsalm som hon själv sjöng i Järvsö kyrka. Det är märkligt med denna lilla hälsingeort. Det är den enda ort som sått en egen psalm i psalmboken. Den är skriven av Johan Olof Wallin till en helgmålsbön där 1838 och har nummer 512 i psalmboken. Det var på dess melodi jag skrev den text som Barbro Svensson direkt godkände och själv premiärsjöng i sin hemkyrka, Sveriges största landsortskyrka.

Barbro sjöng solo den första versen sedan fick Carola, Sarah Dawn Finer och alla vi andra klämma i med resten på detta ”Århundradets hälsingebröllop”, som hade allt vi förknippar därmed. Sol, sommar, nyutspruckna björkar, spelmän och kvinnor i vackra färgrika folkdräkter. Men också ett djup av högtid och andakt som grep oss alla som var med. Så vackert och stämningsfullt.

Vilken kontrast för Barbro Svensson mot den frusna vinterdag då hon som femtonåring väntade sitt första barn, Monika. Då möttes hon av fördömelsens ord: ”Barbro är ett syndens barn och får inte komma in i Herrens hus”. Så här har hon själv berättat om hur det var när hon portades av kyrkan.

 

”I slutet av december eller i början av januari skulle jag till prästgården och få ett personbevis inför barnets födelse. Jag tog sparken. Det var vinter och bitande kallt. Jag var i nionde månaden och stor som ett hus. När jag kommer till prästgården är jag blåfrusen.

Prästen är farbror Georg, jag har lekt med hans flicka Astrid, jag har gått som barn i huset, jag har sovit över. Farbror Georg kommer ut och jag framför mitt ärende:

Ja, säger han, Barbro ska få ett personbevis, men Barbro får stanna här ute. Barbro är ett syndens barn och får inte komma in i Herrens hus.

Jag fick stå där på trappen tills han kom ut igen, och sedan fick jag åka tillbaka hela vägen upp till byn. Jag frös som en hund och storgrät. Att få höra något sådant från farbror Georg, just från farbror Georg? När jag kom hem med min stora mage skakade jag av köld och hade ansiktet fullt av is efter tårar som frusit

När Barbro sedan slagit igenom och blivit Lill Babs med hela svenska folket, då dög hon. Då kom prästen fram vid en tillställning. Barbros mamma Brita var en snäll människa, men den prästen kände hon bara förakt för och sade kort: Du hälsar inte på honom! Men Barbro är ju Barbro och berättar själv så här:

När han kom, gick jag ändå fram och neg. Då såg han på mig och sa: Snälla Barbro, förlåt!

Hade jag vänt honom ryggen, hade jag ju varit lika dum som han. Jag vann på att sträcka ut handen. Men ändå, jag har svårt att förstå.

Men är det inte just detta som är kärlek? Att kunna förlåta, fast man inte kan förstå. Det är verklig kärlek. Kanske det var just denna mörka, djupa klangbotten som gav en så ljus och innerlig ton när Barbro Svensson sjöng om Kärlek, Hopp och Tro i samma kyrka vid vilken hon en gång så bryskt avvisades. Det är evangelium enligt Barbro Svenson det.

 

Järvsö brudpsalm

Mel. Psalm 512 Järvsöpsalmen

Det ringer till högtid och klockornas ljud

bär ut över nejden och bygden sitt bud.

Dess klang bådar glädje, dess klang bådar ro.

Den sjunger om kärlek, om hopp och om tro.

 

Birger Sjungargård

Annons: