215 år sedan första Nornäsbon flyttade in

Rigmor Lindeborg driver skotercafé i Nornäs. Hon går i väntans tider efter kyla, snö och turister. Foto: Mats Lindström
Textstorlek:

Det är byn som sakta försvinner. Men sista kistspiken är inte slagen. Nornäs i Älvdalen sitter på en guldgruva: turisterna. På skotercaféet går Rigmor i väntans tider.
– Kallgrader och mycket snö får fart på renburgarna, säger hon och skrattar.

Annons:

 

Skoterturisterna älskar hennes renburgare och kommer som en karavan från Sälenfjällen.

– När trycket är som störst steker jag 70-80 burgare åt gången. Det är högt i tak och folk har trevligt. Utan turister skulle det inte gå. De är viktiga både sommar som vinter, säger hon.

Vi slår oss ner vid ett bord. Hon bjuder på kaffe och varma bullar. Inredningen påminner om en jaktstuga från slutet av 1800-talet. Väggarna är dekorerade med älghuvud, gevär, äldre mjärde och björnskinn med mera. Skåpet, som liknar ett altarskåp, har luckor med motiv från Gustav Vasas bravader i Dalarna och kommer från Sätergläntan i Insjön.

Rigmor Lindeborg kommer från Norge och flyttade till Sälen på 80-talet där hon jobbade med ekonomi på en fastighetsbyrå. Staffan från Nornäs kom in i hennes liv och de flyttade till byn. På den tiden stod Nornäs på egna ben med företag i var och varannan gård, konsumbutik, skola, post, snickeri med mera. Men i början av 90-talet var sötebrödsdagarna delvis slut. Företag slog igen, folk flyttade och Konsum stängdes. Byalaget rycket ut och lyckades hålla matbutiken på fötter – ett tag. Lokalen blev åter tom, tills Rigmor såg en chans: här kanske man skulle kunna öppna café eller något liknande? tänkte hon. Skotercafé fick det bli.

– Det går bra och folk trivs när de kommer hit. Skulle sitta fint med ett alkoholtillstånd, men Älvdalens kommun säger nej. De verkar inte förstå vad det skulle betyda för mig, bygden och kommunen i form av skattepengar. Ärligt talat, någon vidare sprutt på politikerna är det inte, säger Rigmor.

I början av 80-talet bodde 125 fastboende i Nornäs. I dag är de 45, mest pensionärer, där flera lever ett aktivt liv. Det mesta av byns storhetstid är borta. Skolan lades ner 2010 och frågan många ställer sig: blir det något kvar? Men nu är inte allt svart utflyttningsort. Förutom Rigmor finns andra krafter som stretar emot.

– Vi har egen mack som drivs av Vildmarkskooperativet. Fiske och natur lockar många. Det lyser i de flesta hus som ägas av norrmän och holländare. Det bor en belgisk familj här vars son, Thjin Clas, är byns enda skolbarn som går på lågstadiet i Sälen. Så man kan säga att det rör på sig. Sen är det detta med kyla och snö. En indisk familj var på besök. Mannen blev helt tagen av snö och skoteråkning. Utan turisterna skulle det inte gå. Därför borde det göras mycket mer för att locka folk att komma hit. Vi sitter faktiskt på en guldgruva, säger Rigmor.

Nornäs har Älvdalens största skoteruthyrare och snö finns det gott om. När Dalabygden hälsade på kom årets första snö.

– Nu får vi hoppas på en bra säsong.

Annons: