Kontroll – inte förbud

Textstorlek:
Annons:

Tvärtemot den nu förhärskande trenden i vårddebatten förklarade centerledaren Annie Lööf i en intervju i Svenska Dagbladet strax före nyår att hon inte ville förbjuda vinster i välfärden och att hon inte heller ville förbjuda riskkapitalister som ägare av till exempel vårdboenden och friskolor.

Detta oaktat att även hon varit bekymrad över ”oseriösa” affärsupplägg på friskoleområdet och känt frustration över ”oacceptabel misär” inom äldreomsorgen.

Men, som den jurist hon är, hävdade hon att ”det är helt omöjligt att i lagstiftning förbjuda vissa ägarformer inom välfärden”.

Det är lätt att välja den enkla vägen och förbjuda vissa saker. ”Men vad händer om det är en kommunal aktör som har misskött sig? Ska vi förbjuda kommunal verksamhet då?”, frågade hon.

Det hann inte gå mer än ett par dagar, närmare bestämt fram till det nya årets första arbetsdag, förrän två ganska anmärkningsvärda nyheter från den kommunala värlfärdssektorn nådde offentligheten:

1. På det kommunala äldreboendet Jakobsbergsgården i Sala fick tre boende inte duscha på flera veckor. I ett fall dröjde det två veckor, i ett annat tre veckor och i ett tredje fall hela sex veckor mellan duscharna. En Lex Sarah-anmälan har gjorts, tydligare duschlistor ska tas fram och ”arbetsrättsliga åtgärder” ska vidtas. Men faktum kvarstår att den allvarliga försummelsen begicks och att ingen riskkapitalist var inblandad.

2. På den kommunala Gustav Adolfsskolan i Alingsås var det på vissa lektioner så stökigt och bullrigt att en förälder lät sin dotter spela in oljudet för att sedan lägga ut det på Youtube. Snabbt resulterade det i över 20 000 lyssningar – men också i en polisanmälan från barn- och ungdomsförvaltningen rörande integritetskränkning. Den ansvariga förvaltningschefen tog samtidigt skolan i försvar, hon tyckte att det var en ”bra skola” och uttalade följaktligen inga ambitioner att förändra till exempel ljudnivån i lektionssalen.

Att missförhållanden upptäcks i både kommunal och privat välfärdsverksamhet är inte konstigt. Tvärtom är det bra, rent av nödvändigt, att sådana upptäcks. Men – för att  upptäckterna ska kunna ha en riktig verkan måste det samtidigt finnas en möjlighet för dem som drabbas att välja bort det som brister, från privat till kommunalt, från kommunalt till privat.

Och över alltsammans måste det finnas en kvalitetskontroll värd namnet. Det är i kontrollfunktionen som det verkliga offentliga myndighetsansvaret ska finnas. Den kontrollen måste också vara fullkomligt fri. Den ska inte dela vare sig korridor eller lunchmatsal med den kommunala vård- eller skolförvaltningen, men den ska ha både de kommunala och privata utförarna inom synhåll.

Annons: