Tema: Jakt & Fisk

Vildsvinsjakten i Dalarna behöver organiseras

Calle Ekström jagar gärna vildsvin. Ibland använder han båda sina hundar under jakten. Foto: Maria Karlsson
Textstorlek:

Vildsvinsjakt kan vara adrenalinhöjande och händelserik. Men i Dalarna finns mycket att lära när det gäller förvaltning av den ökande vildsvinsstammen, enligt jägaren Calle Ekström. Det måste bland annat finnas ett bra samarbete mellan jägare och bönder, anser han.

Annons:

Vildsvinsjakten är både rolig och spännande, tycker Calle Ekström i Leksand.

– Det är en jakt som är adrenalinhöjande och det händer mycket under en vildsvinsjakt, säger han och förklarar att förutom björn är vildsvin det enda viltet som kan gå till anfall om de känner sig trängda.

Från att hundsäsongen startar i oktober jagar Calle i stort sett en gång i veckan. Han jagar mycket privat men driver även företaget Hunting Assistance där han bland annat har kurser i eftersök, jaktkunskap och jakthundsdressyr. Jakt på rovdjur är ett specialområde.

Vildsvinen i Sverige sprider sig norrut och de blir alltfler i Dalarna. Enligt Calle är vildsvinsjakten betydligt mer organiserad söderut och vi i Dalarna har mycket att lära om hur man lägger upp jakten exempelvis.

Det ska för det första finnas ett bra samarbete mellan jägare och bönder för att förhindra skador på odlingar, menar han.

– Det är svårt att förvalta en vildsvinsstam och därför är det viktigt att det sköts på rätt sätt.

När det gäller utfodringen av vildsvin ska man tänka på att inte utfodra för mycket, enligt Calle. Normalt får suggorna en kull per år men har de för stor tillgång på mat kan de föda upp till tre kullar per år.

För att locka bort vildsvinen från åkrarna har man så kallade styrplatser. Där matas djuren och får vara ifred. Ingen jakt bedrivs just på den platsen.

Vid jakt är det årsgrisar som skjuts.

– Det sämsta är att skjuta på stora svarta grisar, eftersom det är svårt att se skillnad på suggor och galtar. Skulle man skjuta en sugga och i värsta fall en ledarsugga då blir det kaos i gruppen. Då går de ut på åkrarna och förstör. Det händer också att alla småsuggor blir våldtagna av galtarna och då kan det snart ”spruta ut” många nya grisar, förklarar Calle.

– Innan man skjuter en stor galt ska man vara säker på att han har betar som går över nosryggen. Det kan vara svårt att hinna se för det brukar gå fort vid vildsvinsjakt!

Ibland jagas vildsvin på kvällar och nätter i månljus eller i en fast belysning som är tillåtet numera. Och då är det såklart ännu svårare att se.

När Calle jagar vildsvin gör han det med hund. Han förklarar att man delar upp jakthundarna i två grupper. Spetsar som gråhund, jämthund och laika exempelvis hör till ställande hundar. De ska leta på viltet och sedan ”ställa” det genom att stå och skälla. Jägaren eller jägarna smyger därefter fram till viltet och skjuter.

Kopov, wachtel, och många blandraser med mera används som drivande. Det innebär att de springer bakom viltet och skäller. Under sådan jakt sitter en eller flera jägare på pass och väntar tills viltet kommer tillräckligt nära.

Calle har själv en slovenský kopov som är en drivande och en wachtel som är en kortdrivande.

Hans kopov är en meriterad tik som importerades från Slovakien för att avla på. I dag är hon sex år och används enbart till jakt, något som hon gör bra, tycker Calle.

– Hon får mycket träning i och med att vi är ute mycket och jagar. Det är en hund med bra mentalitet och hon är duktig på att söka upp viltet. Hon jagar förståndigt och inte för hårt, det vill säga hon går inte närmare än cirka fem meter så det blir inga skador. Dessutom är hon uthållig, hon kan driva tre till fyra timmar och springa tre mil utan vidare.

Calles andra hund är en wachtel som är en kortdrivande hund. Det är också en sexårig tik och fördelarna med henne är att hon aldrig springer så långt från Calle.

– Hon driver max 30 minuter och man behöver aldrig vara orolig över att tappa bort henne för hon kommer nästan alltid tillbaka.

Nackdelen med en kortdrivande hund är att de inte hinner göra det de ska om det är ett stort jaktområde.

Det händer att Calle använder båda sina hundar samtidigt vid jakt.

– De kompletterar varandra bra men det är inte meningen att de ska samarbeta. Därför släpper jag kopoven först och wachteln en stund senare, säger Calle.

Vildsvinsjakt ställer stora krav på både jägare och hund. För att skydda hundarna sätter Calle på dem skyddsvästar. De är gjorda av elastisk nylon för att inte betarna ska kunna gå igenom och skada hunden.

– Västarna är av egen tillverkning och godkända av försäkringsbolaget Agria, så man slipper självrisken, förklarar Calle och fortsätter:

– Däremot finns risk för krosskador om vildsvinet går till attack. Men smällen brukar inte bli så stor på mindre hundar, eftersom de far undan lättare än en stor och tung hund.

En duktig hund kan å andra sidan vara ett bra skydd för jägaren.

Annons: