Kyrkan bör vara närvarande, angelägen och orädd

Textstorlek:
Annons:

 

”Kyrkan mitt i byn” är ett gammalt talesätt som vi alla känner. Vi brukar säga så – oavsett vad ämnet gäller – när vi vill att det allra viktigaste ska vara i alla människors fokus, få den bästa platsen.

Kyrkan mitt i byn kan – och ska – förstås också gälla kyrkan själv. Sju av tio människor i vårt land tillhör Svenska kyrkan, och vår tidigare biskop Claes Bertil Ytterberg brukar säga att många av oss är ”utifall-att-kristna”. När sorg och katastrof drabbar den enskilda människan eller hela lokalsamhället, vänder vi oss till kyrkan för att få tröst och trygghet. När förunderlig lycka – genom kärlek, vänskap eller kanske naturens skönhet – strömmar genom kropp och själ, tillerkänner vi världsalltet en högre mening. Svenska kyrkan vill vara en öppen famn för alla – utan att fråga vem du är, hur du tror, om du tror.

I dagarna har jag fått två spännande svar på frågan hur kyrkan i vår moderna tid kan vara kyrka mitt i byn – närvarande, angelägen och orädd, mitt i många människors vardag.

I Avesta Galleria, ett handelns tempel med eftertraktade butiker, en storbank, kafé, bowlinghall och hotell, öppnar Svenska kyrkan en mötesplats för alla. En vacker sal, mitt vid gallerians torg, blir från och med i morgon en möjlighet för var och en som vill ta paus i shoppingen, bläddra i en tidning, samtala med kyrkans folk eller vila med musik i hörlurar. Lika tillgänglig som kommersen, blir kyrkan. Samma tider som butikerna håller öppet, sex dagar i veckan, finns kyrkan där med en präst eller diakon och en ideell medarbetare. Det är ett storartat försök att vara folklig folkkyrka, tillgänglig för alla, och en dröm som går i uppfyllelse för församlingarna i Avesta, Grytnäs, Folkärna och By. Parallellt fortsätter det trägna engagemanget i kyrkorum, församlingsgårdar, bygdegårdar, äldreboenden och skolor.

Det andra svaret ger kyrkomötet, Svenska kyrkans eget parlament, där jag nu har trätt till som ordförande. I år flyttar kyrkomötet från en av Uppsalas äldsta byggnader till en av de nyaste. I Uppsala Konsert & Kongress finns kyrkomötet – och därmed kyrkan – i korsdraget mellan kultur, kommunikationer och kommers. Här blåser vindarna från olika håll. Jag ser det symboliskt: Kyrkan är och ska vara modern och stadig, i sin tid, hitta sin roll i vårt allt mer mångkulturella och mångreligiösa Sverige.

Jag vill leda ett kyrkomöte som lever i samtid och spanar mot framtid. Rottrådarna till svunna tider är förutsättningen för en kyrkas – och människas – identitet. Den som känner sig själv väl, låter sig inte blåsas omkull av vindar som för med sig andra erfarenheter och andra tankar. Därför ska vi öppna oss för världen runt omkring – för delaktighet i det samhälle som kyrkan står mitt i, för samspel med andra, både här hemma i Sverige och internationellt och för kyrkan som aktör för människans värde, växande och värdighet.

Säkert har du andra illustrationer till hur kyrkan försöker vara – och är – kyrka mitt i byn. Den öppna folkkyrkan är närvarande i hela landet. Olika i sina uttryck, därför att miljöerna skiljer sig åt. Lika – i hängivenhet, tro och respekt för människovärdet.

Just här, i respekten för varje människas unika värde, rätt till liv, frihet och personlig säkerhet, började mitt tal som öppnade den nya mandatperiodens första kyrkomöte.

Resultatet i riksdagsvalet – och många kommunval i Dalarna – ringer som väckarklocka. Inget kan vara mer angeläget än att vi, var och en, utifrån våra möjligheter bidrar till ett medmänskligare samhällsklimat och en helare, humanare tillvaro på jorden.

Karin Perers

Annons: