En glädje som lyfter tunga ögonbryn

När man som jag passerat 70-års åldern, ser hur höstlöven faller och frosten visar sig allt oftare, kommer tankarna på hur livet ser ut i våra egna backspeglar. Personligen tycker jag att glädjen i livet ofta kommer från andra i ens närhet som är i början eller mitt i livet.

Jag fick möjligheten att bevista ett bröllop som påminde om ett kapitel i en vacker saga. Att uppleva atmosfären som uppstod bland inbjudna gäster gjorde stort intryck på mig. Glädje är något man måste vara mottaglig för men den kan också lyfta undan tunga ögonbryn och släppa in färger och ljus.

Glädje öppnar också för kommunikation mellan människor och man ser saker hos varandra som gömts i vardagens stress och bekymmer.

Jag har också under sommaren fått uppleva idrottens glädje och samhörighet genom barnbarnsbarn. Jag har fått se både knattefotboll och gymnastik, som åskådare, tillsammans med föräldrar som hejat fram sina barn. Sett glädjen i spelarnas ögon när någon i det egna laget gjort mål, eller när de själv klarat något hinder eller slagit en kullerbytta på gymnastiken som skulle försätta den här pensionären på avbytarbänken för hela säsongen.

Jag har sett engagemanget hos tränare och ledare när de tar hand om sina guldklimpar, förstått att de lägger ned hela sin själ för att ge en helhetsupplevelse av en idrott som gett den själva en bra start i livet. Lärt sig hur samarbete förändrar och förbättrar livet och skapar gemenskap. Jag är så imponerad av att nivån är så hög bland tränare och ledare, att de ser bortom målen och målgöraren och förstår vilka som behöver extra stöttning eller bara en liten kram.

Att bli gammal förknippas ofta med ensamhet, sjukdomar och att glädjen i livet är något som är passerat och där det inte finns framtidshopp och mening med livet. Men konsten är att se varje dag som en upplevelse, även om det tar ett tag att orka komma upp ur sängen på morgonen.

Jag beundrar alla de som i olika former ställer upp för andra, men jag förstår ju också att belöningen är stor för de som gör det.

Belöningen som man kanske inte alltid tänker på är glädje, den egna inre glädjen, som gör att motgångar i livet inte känns så tunga och att de där små backarna blir lättare att komma över om man har en glädjeväxel att lägga i.

Det kanske vore en bra idé att ta sig tid till att spalta upp på ett papper vad som är ens glädjeämnen, läsa in sig på dem, vårda dem ömt och fundera på hur man ska får de små glädjeämnena att växa och bli ännu större. Varför inte berätta för de som är glädjen i era liv, vad de betyder för er…

I tider som dessa när oron tar kraft ifrån glädjen så behövs den mer är någonsin.

Alla tänker vi nog på morgondagen, och oavsett om oron berör oss personligen eller på ett annat plan, så kommer den och går, och sätter sina tankar i vårt inre. Oftast är det just det som gör oss glada som samtidigt skapar den största oron. Rädslan att mista det man har är nog den största oron.

En sak är i alla fall säker. Jag ska vårda de fina minnena som har getts mig, oavsett av vem de kommer ifrån, hur eller när…