Det blodiga skomysteriet

Det är först när jag kommer till gympapasset, som jag märker det. Gympaskorna. De är för små. Fötterna får plats i skorna, jodå, men de känns för trånga. Alldeles för trånga. Konstigt. Vad kan det vara?

Till slut kommer jag på det: jag har packat ner tonårsdotterns skor i min ryggsäck. Vi har likadana skor nämligen, men olika storlekar.

Nåja, det får gå för den här gången…Vad jag trodde skulle bli den enda gången, blev fler gånger, för nog låg de där skorna kvar i ryggsäcken vid nästkommande pass. Och nästa. Då påmindes jag om dem, men de glömdes bort mellan passen. Och MINA gympaskor, ja de hamnade på idrottslektioner på gymnasiet istället.

Det är konstigt med mig. Även om det inte känns rätt, så fortsätter jag med ”trånga skor”, som inte passar särskilt bra för mig. Det vore bättre att byta i tid.

Jag minns en annan gång för många år sedan när min dotter var liten. Vi var ett gäng på jobbet som skulle delta i ett motionslopp och efteråt skulle det bli picknick i det gröna. Strax innan loppet gick jag över en stor grön gräsmatta, när det plötsligt stack till och det kändes som om jag har fått ett getingstick under foten.

Det vore väl högst otroligt att en geting skulle ha smugit sig in i skon och lyckats sticka mig. Det går nog över snart, tänkte jag, men det gjorde det inte. Jag tog av mig skon och kollade i den, men varken geting eller något annat fanns där.

Så gick startskottet för loppet och alla sprang iväg. Även jag. Jag kände att sticket i foten inte försvunnit, men försöker att inte tänka på det, utan sprang på så gott jag kunde längs banan i den fina försommarkvällen. Sprang förresten, det är väl att ta i, men jag deltog i alla fall i loppet efter bästa förmåga, fastän jag kände av varje steg.

Det var först efter målgång, när vi samlats i gräset för att ha vår picknick och jag tog av mig skorna, som jag upptäckte det. Min ena strumpa var blodig och det såg ut som om en geting hade stuckit mig på foten.

Mycket underligt. Jag fick hjälp att göra rent såret och sen kunde picknicken börja. Det kändes bra när vi satt där alla tillsammans och åt och pratade en stund efter loppet, men jag fattade fortfarande inte vad som hade hänt.

Det är först på kvällen, som mysteriet fick sin upplösning. Det var när jag hämtade min dotter och berättade för min svärfar och om ”sticket ” jag fått.

– Har du inte trampat på något då, undrade han.

– Nä, det kan jag väl aldrig tro, svarade jag.

Jag lyfte på foten och kollade under skon. Först såg jag inget, men sen kollade jag igen, lite mer noggrant, och då upptäckte jag något litet metalliknande i sulan.

Jag pillade lite och fick tag på något och drog det rakt ur gummisulan, och ut kom.…en del av en säkerhetsnål, som jag trampat in i skon och som lyckats ta sig hela vägen in till foten. Inte konstigt att jag kände av den under hela loppet.

Man pratar om att hitta en nål i en höstack, men jag hade lyckats hitta en gömd säkerhetsnål på en jättestor gräsmatta och dessutom trampa in den rakt i foten. Gör om det om ni kan!