Så här blev årets midsommar

Så var den här igen. Midsommar. Hade det verkligen gått ett år sen sist? Jag tyckte det var nyss som jag kompade på gitarren vid majstångsresningen. Nu gjorde jag mig påmind om att jag faktiskt inte hade öppnat gitarrfodralet sedan förra midsommar och fick hålla tummarna för att ingen sträng har gått av. Pust! Jodå, strängarna satt på plats som tur var och jag slapp spela tresträngat den här gången också.

Så stod vi där alla tillsammans i min kusins mysiga trädgård och stämde våra instrument efter bästa förmåga inför vår promenad ned mot majstången. Solen lyste. Det var varmt, lite för varmt, men vi fick inte klaga. Det var det bästa tänkbara vädret för en midsommarafton. Det här skulle vi tänka tillbaka på när vi skottar snö eller huttrande skrapar bilrutorna i vinter.

Vi värmde upp med Åltomtabromarschen och jag kände att fingertopparna på vänster hand var ovana vid att spela, för de ömmade lite, men det gjorde inget. Kom jag ihåg gitarrackorden sedan förra året? Jo, det verkar som om fingrarna gick av sig själva när de bytte ackord.

Alla spelmän var så fina i sina Rättvikskläder, andra sockenkläder och finkläder. Där stod min snälle farbror som spelade gitarr, min kusin, kusinbarn, tremänning och syster som spelade fiol och många andra jag säkert är släkt med på något vis, fast jag inte vet riktigt hur. Det är för mig både kända och okända i en härlig blandning. Det här är sådan fin tradition. Tänk om farmor hade kunnat vara med och spelat gitarr och sjungit Västgärdevisan.

Nu var klockan 14.00. Då stod alla nere vid majstången och väntade på att vi skulle komma. Vi ställde upp oss längs byvägen. Tre och tre i en lång rad. Jag stod ganska långt bak i ledet. Vilken låt skulle vi ta? Rättvikarnas gånglåt, förstås. Vi började med tredje reprisen som vanligt. Hur gick den nu igen? Jo, nu mindes jag.

Jag satte fingrarna till det första ackordet. Vi tittade på varandra. Var alla beredda? Så gick vi!

Vi mötte flera som stod längs vägen när vi tågade mot majstångsplatsen. Det var många som väntade; både bybor och andra som har anknytning, är ingifta eller är födda i byn. Där såg jag min familj; mamma och pappa, min moster, morbror och mina kusiner på mammas och pappas sida. En del bodde på nära håll, andra hade rest långväga.

Det spelades några traditionella låtar samtidigt som majstångsresningen började. Kvällen innan hade vi varit med och plockat blommor och lövat stången inför den kommande dagen. Majstången var så fin med blomsterkransar och björkgirlander och det var mycket folk som var med och firade och klämde i med: Åhhh höööööööööj!!! varje gång som stången lyftes ännu några decimeter från marken.

När stången väl var uppe blev det ringdans, och dottern, hennes kusiner och tremänningar dansade och hoppade runt med andra, unga som gamla och det hela avslutades med långdans.

Vi tågade därifrån till tonerna av Gärdeby gånglåt och efteråt väntade fika med mammas himmelska jordgubbstårta, grillning och sedan kubbspel, musik och sång hemma hos min kusin. Vad jag älskar min släkt! Det här var midsommar när den var som bäst!