Ibland är du själv din största mobbare

Jag har en god vän, som sa en väldigt klok sak till mig en gång. 

– Minna, man har ju en “röst” i sitt huvud som säger saker åt en. Ja men typ att det där klarar du aldrig, och ibland en röst som säger att kom igen, du klarar det, bara kör!! 

Ja, jo, jag vet precis vad hon menar. Förresten. Är det jag som styr över den där rösten? Vem sjutton är det egentligen som trängt sig in i mitt huvud och säger åt mig vad jag kan och inte kan göra? Det är som att den lever sitt egna liv och att man bara får infinna sig i situationen och acceptera vad den har att säga till en. 

Sen fortsätter hon.

– Men har du någonsin tänkt på att det är samma röst? Samma röst som säger att du klarar det som andra sekunden säger att du inte klarar det? Snacka om falskhet, Ms. huvudröst.

Nej. Det hade jag faktiskt aldrig tänkt på. Det måste väl betyda att man inte ska lita på vad den där rösten säger? Den verkar ju ändå bara vända kappan efter vinden. 

Ja, jag vet att vi har fått lära oss att vår hjärna agerar efter hur vårt liv på savannen såg ut långt tillbaka i tiden. Att den egentligen bara vill skydda oss från fara. Att det som är nytt och ovisst är lika med dödshotande fara. Även fast en del i hjärnan har fått det till sig och vet om det, så blir också den rösten, som rätteligen bara vill skydda en och hålla en vid liv, ibland ens största mobbare och ens största hinder. Det som gör att man inte vågar säga ja till den där förfrågan, eller vågar öppna munnen för att delge sin åsikt.

Men hur ska man då göra för att hantera den?

Jag tror för det första att du ska inse att det bara är en röst. Eller hur? Bara en dum liten röst. Som förvisso är schysst ibland.

För det andra. Strunta i den en gång så går det lättare nästa gång, och nästa och nästa.

Men, som med mycket i livet så är det något som det måste jobbas med hela tiden. Varje dag. En så kallad färskvara. Att göra det till en vana att säga goda saker till dig själv. Ändra rösten.

Sätt snöbollen i rullning genom att säga en god sak, och så småningom bli kvitt de negativa tankarna. Kanske inte helt. Men att få fler positiva än negativa. Det kan väl inte bli annat än bra?

Men hur ser du ut? Nej, det där kommer du aldrig klara. Du? Ska du göra det? Vad tror du egentligen?

Tänk på vad du säger till dig själv. Det skadar dig faktiskt lika mycket som om någon annan hade sagt det till dig. Ja, det är faktiskt sant. När jag väl får ner det här i skrift och kan läsa det, så skäms jag nästan lite över att jag har låtit den där “rösten” hålla mig tillbaka från att göra saker.

Det är ju bara en röst. Sen är det absolut så att rösten, eller magkänslan, är bra i vissa situationer. Håller dig tillbaka från att göra saker du kanske senare ångrar. Eller?

Alla mynt har ju två sidor. Det vet ju alla. Sen kanske en sida är bättre än den andra. Och att vara medveten om det är nog nyckeln! Jag tror att det är viktigt att förstå att du inte ska tro på alla tankar som far runt inom dig. I många fall är det du själv som sätter stopp i ditt eget liv.

Vad hade du gjort om du visste att du klarade av allt?