Varför inte skaffa sig en ST vid pensionen?

Allt tidigare kommer solen upp på morgonen, värmen som vi väntat på finns redan där på förmiddagen, på min lokala pizzeria sätter de fram utemöblerna, för man vill inte missa de första solsugna gästerna som så gärna vill sitta ute och luncha.

Jag kan inte längre skylla på vädret när jag är tveksam att få till den nyttiga morgonpromenaden. Att rutinerna skiljer sig mellan den mörka och ljusa årstiden är det nog fler än jag som märker.

Fördelen med våren och sommarvärmen är närheten till de bänkar som är utställda för möjlighet till social samvaro, bänkar där grannar sitter. Så promenaden har sina naturliga stopp för att lösa diverse världsproblem men också för att resonera kring vad som har hänt i vår närhet och vad som är på allas läppar.

De där social kontakterna som är så viktiga för vårt välbefinnande, att kunna ses och umgås om så bara för en stund på en parkbänk, är ju så viktigt för vår hälsa. Det är också ett bra komplement till promenaden även om det kanske är kontraproduktivt att sitta på ljugarbänken en längre tid än själva promenaden.

Där finns alltid samtalsämnen att dryfta. Det verkar också alltid finnas plats för en och annan anekdot eller till och med någon dålig historia.

För egen del har jag haft svårt att anpassa mig till ett liv som inte är styrt av en kalender. Det finns nåt i kroppen som söker aktivitet samtidigt som huvudet säger att ”du är ju pensionär nu –varför inte njuta av den totala ledigheten?”.

Jag har egen erfarenhet av stora personalneddragningar med ”pensionserbjudanden” som en del av lösningen. Anställda har fått erbjudanden om att få gå i förtida pension, ett erbjudande som många gånger har en dubbel botten.

Att lämna sitt jobb tidigare än planerat kan för de med en aktiv fritid vara lockande, men kan samtidigt kännas oroligt för de som går hem till en tom lägenhet utan att få den sociala kontakten som de flesta arbeten ger. Men att tacka nej till att sluta och låta någon yngre få gå, sätter också en press och är inte ett alternativ för de flesta.

Jag har genom mina yrken fått många frågor om pensionen och ofta är det de ekonomiska förutsättningarna efter yrkeslivet som kommer först. Men det finns många gånger en oro för vad som väntar bakom hörnet när kaffeskvätten och eftermiddagsfikat på jobbet byts ut mot en tom lägenhet eller en ensam promenad. Jag brukar råda den som har möjlighet att själv bestämma datumet för när de slutar jobba, att göra det på våren.

Våren är tiden när vi öppnar oss, pratar med främlingar och diskuterar vad vi ska göra när det blir sommar. Då är det lättare att pensionen känns som ett enda långt sommarlov, lika oändligt som det var när vi var små och skolstarten var i en annan tidsålder.

Att söka sig till nya platser eller nya aktiviteter är inte alltid så naturligt för oss alla. Att gå till något ställe där andra under en längre tid har umgåtts och hittat sina nya vänner, kan kännas tungt, och lusten att gå hem till tv:n blir större än den olust som är naturlig vid en förändring av ens sociala kontaktnät.

En social träningskompis kan göra underverk – varför inte skaffa en ST?

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil