Med livet utan facit i hand

Hur ska man göra när man vill göra allt på samma gång, samtidigt som det händer saker i ens liv som gör att man måste stanna upp och prioritera om? Samtidigt finns det tankar som skaver, som säger “du måste ta vara på livet”, ”du borde spendera mer tid med den här personen”, ”du borde lägga mer tid på det här”.

När du vill vara på flera ställen samtidigt. När du känner att det inte finns tillräckligt med timmar på dygnet. När du inte räcker till. Det kanske inte är så krångligt egentligen. Livet är komplext. Det är bara att gilla läget. Acceptera. Det kanske är det som är det svåra. Acceptera att det verkligen inte alltid blir som man föreställt sig. Vilket är så frustrerande i vissa lägen. 

De flesta av oss har nog en färdig bild av hur vi vill att vårt liv ska se ut. Vad vi ska jobba med. Vad vi ska fylla våra lediga dagar med. Hur vårt hem ska se ut. Hur vi vill att vårt familjeliv ska se ut.

Vi tror att vår föreställning om livet är så verklig, att när det inte längre överensstämmer med det verkliga livet så faller allt ihop. Det gör att vi kanske tar saker och ting för givet. Ett faktum jag brukar nämna i mina krönikor. Men något som är ack så viktigt att bli påmind om. Livet sker nu. Det är bara nu vi kan påverka, och det är bara nu vi kan uppleva vårt eget liv.

Hur ska man då göra när man lever det där livet som är precis så som vår bild av det? Hinner vi njuta av det och vara tacksamma så länge det varar? Eller är det något vi inser när vår bild inte längre överensstämmer med verkligheten.

Är det inte väldigt vanligt att vi alltid saknar det vi en gång hade men inte längre har? Är det då vi lär oss att det är så livet fungerar?

När jag sitter här och knappar på mina tangenter känner jag hur frustrationen och irritationen kryper sig närmare. Varför är vi inte bara nöjda? När vi vet att vi har det bra? Känslan av att det alltid finns något som skulle kunna vara bättre. På ett annat sätt. Hur vi agerade. Vad vi sa, och vad vi inte sa.

Det gäller att se saker för vad det är, försöka ta lärdom och fortsätta vidare. Stanna upp och vara nöjd!

När bilden och utgångsläget blivit annat än vad du förväntat dig. Hur ska du tackla det? Hur ska du tackla livets utmaningar när ingen har ett facit att låna ut?

En annan viktig aspekt är hur du bemöter en person som du vet tampas med något jobbigt. Med det sagt – tänk hur många vi möter eller kommer i kontakt med som vi inte har en aning om hur den har det hemma, på jobbet eller i privatlivet. Det är så lite vi vet om andra människor. Det är viktigt att komma ihåg. Det är enkelt att visa respekt. Det är enkelt att visa medmänsklighet.

Det är lätt att skriva några rader om något som är så komplext och enkelt på en och samma gång. Ett första steg tror jag är att vara medveten och närvarande. Släppa skärmen för ett tag. Känna efter. Umgås med andra människor på riktigt.

Du vet när man har en konversation med någon som man märker egentligen inte lyssnar? Du blir avbruten stup i kvarten. Notiserna från telefonerna verkar viktigare än vad du har att säga. Här och nu måste vara viktigare. Livet.