Utbyggnaden av vindkraft i Sverige skapar många starka motsättningar i områden som är aktuella för nya etableringar. Men det behöver inte bli så starka konflikter. Inom organisationen ”Hela Sverige ska leva” har man en modell för hur människor som är berörda ska kunna mötas för att diskutera utan att bli osams.
Lisa Fröbel som är ordförande för Hela Sverige ska leva i Dalarna säger att det är naturligt att organisationen engagerar sig i processen som kan leda fram till nya områden för vindkraft.
– Vindkraftsfrågan skär så tydligt isär byar. Det går så fort att rasera något som många års slit med ideellt jobb har byggt upp. Därför är det viktigt för oss att hitta former för en dialog. Vi försöker ge de lokala utvecklingsgrupperna mod och kraft att vara aktiva i den här frågan.
Hitta former för dialog
Metoden man använder är ”tidig dialog” som man kallar det.
– Det är ett sätt att försöka engagera lokala föreningar och bybor i ett tidigare skede, innan vindbruksprocessen kommer igång. För då är såret redan öppnat, om man säger så.
Det är ett sätt att engagera de som känner sig berörda i det område man planerar att anlägga en vindkraftpark.
– Man samlas och pratar om att man troligen tycker olika och jobbar tillsammans för att ta reda på fakta. På det sättet kan man förhindra att man blir så fruktansvärt osams att byarna delas upp i ”för” eller ”emot” utbyggnad.
Ställa krav på projektören
Initiativtagare till att inleda en dialog är vindkraftsföretaget eftersom det är de som söker tillstånd för att projektera och så småningom bjuder in till det lagstadgade samrådet.
– Det vi försöker göra före samrådet är att få till en process baserad på den vindbruksplan kommunerna har. Att redan från början samlas och prata om vilka krav man ska ställa på en vindkraftsprojektör. Vad skulle vindkraftspengen kunna betyda och hur ska man i så fall organisera utdelningen? Det tar lång tid att bygga upp.
Det kan också handla om att ta hand om de olika ståndpunkterna som kan finnas.
Ett ja- och ett nejsvar
– Man kanske kommer överens om att lämna två olika remissvar från gruppen. Ett ja- och ett nejsvar, kanske. Men man jobbar ändå tillsammans för att komma fram till de här svaren. Det är en metod som gör att alla får förståelse för varandras ståndpunkter. Det får man inte i en samrådsprocess. Den lagstadgade samrådsprocessen handlar mer om att ta ställning till faktaunderlag som företaget presenterar, menar Lisa Fröbel.
Modellen för hur man ska gå till väga har tagits fram av Jenny Breslin som är engagerad inom Hela Sverige ska leva i Gävleborgs län. Grundläggande är att organisationen inte tar ställning för eller emot eventuell vindkraft i ett område.
– Jag säger aldrig om jag är för eller emot en etablering. Jag säger också till bolagen att de inte får vara med på de första mötena utan man börjar med att låta alla frågor och funderingar komma upp på bordet. Därefter bildar man en arbetsgrupp bestående av både sådana som är för, emot och sådana som inte har bestämt sig.
Bjuda in bolaget
Den arbetsgruppen börjar ta reda på svar på frågorna som är ställda.
– Vid nästa träff kanske man bjuder in bolaget om man känner sig mogen för det. Man måste ändå få en relation till företaget som bygger på tillit oavsett vad svaret sedan blir.
Relaterade artiklar:
En kamp för att sätta stopp för 32 nya vindkraftverk (2023-04-23)Byarörelsens lysande tanke om vindkraften (2023-04-20)
Horndalsgruppen säger klart nej: Nu räcker det! (2023-04-15)
Ny rapport: Dalarna är halvvägs med utbyggnad av vindkraft (2023-04-03)
Runda bord när det stormar kring nya vindkraftplaner (2023-03-25)