Jag – en oteknisk Robinson Crusoe

Om jag hamnade på en öde ö och villkoret att komma därifrån var att lösa något tekniskt problem exempelvis med en mobil, dator eller varför inte en skrivare – ja, då hade jag blivit Robin Crusoe och fått stanna kvar på ön. Det är en sak som är säker. För är det något jag inte behärskar så är det teknik som krånglar.

Jag får inte till det hur jag än försöker och om jag gör det ändå, blir det oftast fel. Jag lyckades till exempel radera hela min inkorg i mailen på min mobiltelefon med ett enkelt handhavandefel med någon knapptryckning när jag slentrianmässigt skulle kolla om jag hade fått något nytt mail.

Jag försökte skriva ut några sidor hemma på skrivaren, med följd att papperet fastnade och efter att ha dragit loss det ville skrivaren inte skriva ut mer. Jag började om från början, kollade att skrivaren var ansluten och jodå, det var den. Jag tryckte på print och…inget hände. Jag gjorde om samma procedur, men med samma resultat.

När folk säger ”Det är ju bara att göra så här…” – då hör jag hur varningsklockorna börjar klinga och redan där har hjärnan loggat ut, så nu för tiden ber jag om hjälp direkt.

Bättre att vänta på någon kunnig och snäll person som kan hjälpa mig, än att jag försöker och ställer till det eller gör saken ännu värre.

Men det finns ju manualer?!

Jo, jag vet, men jag har svårt med bruksanvisningar också. Hur enkla de än må verkar vara, så låser det sig för mig i alla fall.

Det är inget fel på manualerna. Det vill jag förtydliga. Det är jag som inte kan läsa en instruktion rätt. Det går mycket bättre om någon lär mig först och att sedan följa manualen.

Ta det här med att parkera bilen.

Redan när jag ser de färgglada skyltarna hajar jag till och det knyter sig för mig. Jo, för man ska betala avgiften med olika appar som ska laddas ned. Bokstäverna kring instruktionerna bara snurrar runt när man ska ange zonkod med sms, och så vidare…

Apropå koder har jag svårt att minnas dem också. Jag kan stå där i affären och ska betala med ett kort jag sällan använder eller som det inte finns ”blipp” på. Ibland kommer jag ihåg koden. Ibland är den puts väck, trots att det bara är fyra ynka siffror att hålla reda på i mataffären eller bensinkortet.

Jag skäms lite och betalar med ett annat kort med blipp alternativt ett kort där jag är bergsäker på koden.

Härom veckan låste sig min mobil och krävde plötsligt ett nytt lösenord. Eftersom jag gjorde annat just då tryckte jag in det jag trodde var rätt kod. Det var det inte, visade det sig. Mobilen låste sig helt i ett antal minuter. Efter ett tag provade jag igen med resultatet att mobilen låste sig dubbelt så lång tid. Efter de minutrarna gjorde jag ett nytt tappert försök, med följden att låsningstiden dubblerades ytterligare.

Nå, hur slutade det? Jo, jag lämnade över mobilen med varm hand till en kollega som fixade allt på ett litet kick. Jag vet inte vilken trollformel hon använde.

Jag har lovat att bjuda henne på lunch någon dag framöver som tack för hjälpen och om jag nu är Robinson Crusoe, så passar det väl bra med lunch på en fredag?