Nyligen presenterade Trafikverket en utredning som helt negligerade Inlandsbanans roll för regional utveckling i det stora Inlandet. Verkets ensidiga och avvisande utredning säger dock mer om Trafikverkets egen kompetens och framtidsanalys än om inlandsbanans och inlandsregionens framtid. Sådana utredningar är inte sällsynta från Trafikverket som alltid ställer sig på storstädernas planhalva när det gäller framtida vägar och järnvägar.
Kampen för Västerdalbanans upprustning fram till Malungsfors visar dock att de lokala aktörerna ibland kan besegra järnvägssystemets Goliat.
Många är eniga om att flertalet länder – inte minst i Norden – måste använda tiden efter coronans intensivfas till inte bara en återstart i största allmänhet utan en kraftfull insats för att skapa ett hållbart samhälle. Där är kombinationen Norge/Sverige något att räkna med. En möjlighet är att diskutera ett gemensamt ägande eller åtminstone en gemensam planering och kanske också finansiering av en upprustning av Inlandsbanan från Gällivare till Mora.
För att skapa en ännu mer attraktiv bana behövs en återuppbyggnad av banan mellan Mora och Vänern vilket skulle ge Inlandet en konkurrenskraftig infrastruktur där även norska transportbehov till Göteborg och kontinenten kan tillgodoses. En plan för detta har kommunerna efter banan redan lagt fram. Att kombinera detta med en upprustning av den parallella Inlandsvägen E45 skulle applåderas lika mycket i Norge som på vår sida om gränsen. Ett gemensamt ägande av en sådan led kan få stora positiva effekter för båda länderna som redan idag använder vägen flitigt för många tunga transporter.
Ett annat alternativ är att möjliggöra för norska sparbanker, som är många nära gränsen till Sverige, att öppna filialer hos oss. De svenska sparbanker vi hade tidigare i fjäll- och inlandskommunerna är borta sedan länge. Här kan norska banker gå över gränsen och stödja främst nya och växande småföretag. Samarbete mellan svenska och norska lokalbanker är också en modell värd att pröva. Att ha ett fungerande bankväsen är lika viktigt som bra vägar och järnvägar.
Om vi i Sverige slutar att bara tänka på EU-kontakterna söderut kan vi göra mycket i Norden. Invånarna väntar på initiativ!
/Ronny Svensson, ledarskribent