Dalasport med Lång. Det är namnet på Dalabygdens nya satsning. Varje fredag kommer redaktionschef Mårten Lång skriva sportkrönikor som enbart publiceras här på dalabygden.se. Först ut är ett rejält grepp på veckoslutets hockeypremiärer för Leksand och Mora. Vilka förväntningar kan vi ha på lagen i vinter, och hur långt räcker Leksands spelarmässiga kontinuitet och Moras nybygge?
Dalarna är ett fantastiskt idrottsdistrikt. Här finns en lång rad elitaktiva, detta i både lagsport och individuellt. Men det är också ett distrikt där idrotten har en stark plats på såväl barn- och ungdomsnivå som motionsditot.
Denna bredd och denna topp ska speglas i den här spalten.
En gång i veckan kommer jag att skriva en krönika om aktuella ämnen och händelser inom dalaidrotten.
Och vi rivstartar med helgens hockeypremiär för distriktets två bästa herrlag (Leksands damer inledde redan det gångna veckoslutet med en seger och en förlust i den högsta damligan SDHL).
För Leksands del är det bortamöte med vårens kvartsfinal-kombattant Frölunda som väntar i lördagens premiär. Och det är ett blåvitt gäng som till väldigt stora delar ser ut som förra årets uppställning.
Tre nyförvärv och fem spelarförluster finns registrerade vilket innebär den klart minsta spelaromsättningen i hela SHL. Denna kontinuitet och att bygga på och runt en stomme är något som general managern Thomas Johansson (som för övrigt gör sin sista säsong under nuvarande kontrakt, en förlängning där hade smakat mumma för de med blåvita sympatier) gjort framgångsrikt sedan han kom till Dalarna för att etablera föreningen i högsta serien.
Starkaste lagdelen
Leksands starkaste lagdel är definitivt offensiven. Här finns såväl spets som bredd.
Kommer Max Véronneaus målskytte; Lucas Elvenes spelgenialitet; Oskar Langs speed och Marek Hriviks centertanksnivåer nå höga höjder kan Leksand bli ett lag för den absoluta toppen.
Vid ett omvänt scenario kan det å andra sidan bli en säsong daladansandes i de nedre regionerna. Så tajt är serien.
Och det finns ju tydliga nycklar för framgång. Spelet i numerärt överläge är ett sådant. Förra vintern höll powerplaykvaliteten under stora delar av säsongen stundtals riktigt låg nivå. Sett över hela grundserien var Leksand statistiskt sett näst sämst av alla lag i denna många gånger matchmässigt avgörande spelform.
En annan av dessa nycklar för framgång hänger i Mantas Armalis plockhandske. 30-åringen med rötterna i Litauen gör sin tredje säsong i Leksandsdressen. Efter första säsongens succé hade han därefter en klart tuffare vinter och sidsteppades gång på gång till förmån för Filip Larsson.
Larssons storspel tog honom hela vägen till Nordamerika, och den som ska utmana Armalis om förstaspaden i målet är Jakob Hellsten. Där känns det som att Armalis, åtminstone just nu är tydlig etta och det kommer att krävas jämn hög nivå från Armalis sida. För han kommer att få spela väldigt mycket.
Även om talesättet ”målvakten är halva laget” kanske inte är helt med sanningen överensstämmande så kan vi utan tvekan konstatera att personen mellan stolparna är lagets klart viktigaste spelare.
Tuff att ersätta
Ett spelartapp nästan i paritet med Larsson är den mycket duktige tvåvägsbacken Anton Lindholm. Lindholm blir tuff att ersätta. Eller i det närmaste omöjlig.
Men det finns definitivt ett gäng vassa backar kvar i uppställningen. Patrik Norén blir bättre för varje vinter som går; Alexander Lundqvist tog ett jättekliv förra säsongen, och unge Anton Johanssons skridskoåkning och spelsinne gör honom till en mycket intressant och offensivt kreativ spelare. Sen kommer det av allt att döma ”lastas mycket istid” att döma på försvararna med annat pass än de svenska. Detta i form av amerikanen Matt Caito samt de båda finländska nyförvärven (båda med Timrå som senaste klubbadress); Jonas Lyyttinen och Axel Rindell.
Men hur kommer det då att gå för Leksand i vinter?
Jo, det känns som ett mittenlag. Mitt tips är åtta. Färjestad vinner serien; Skellefteå försvarar sitt guld.
Stor spelaromsättning
Leksand börjar alltså på lördagseftermiddagen, för Mora inleds jakten på allsvenska poäng redan på fredagskvällen.
Och om Leksand har bibehållit i princip hela stommen är omsättningen väldigt mycket större vid Siljans norra strand. Hela 16 spelare som någorlunda kontinuerligt fanns i laguppställningen i laget förra året har försvunnit.
Och det är en hel del tunga namn; stjärnor och kulturbärare som Daniel Ljunggren och Måns Carlsson; förra säsongens superkeeper Waltteri Ignatjew och hela den norska juniortrion Michael Brandsegg Nygård, Noah Steen och Petter Vesterheim.
Men Mora är en klubb som gång på gång varit synnerligen framgångsrikt i att hitta och förädla spelare. Att få dom att ta nästa steg. Och huvudtränaren Daniel Hermansson gjorde ett mycket imponerande jobb under sin seniortränardebut-säsong med att göra förra vinterns nybygge till ett semifinallag.
Det kan, om allt klaffar, bli detsamma i vinter.
Men i seriespelet tror jag att laget blir sjua.
Vilka som tar klivet upp till SHL?
Vimmerby. Hade man ju, tanke på uppväxt och rötter, velat skriva.
Men det borde ju sett till lagbygge bli en duell mellan Björklöven och Djurgården. Men jag skulle inte bli dunderförvånad om Karlskoga kan utmana rejält. Inte i grundserien. Men i slutspelet.
Och Vimmerby då? Jo, men skulle laget lyckas ha två lag bakom sig efter 52 omgångar och ”slippa kvala” sig kvar så skulle det vara en prestation som skulle överträffa vårens synnerliga sensationella avancemang.
Synpunkter? Eller tankar på vad vi borde skriva om antingen i den här spalten eller i Dalabygdens ”ordinarie” bevakning? Skicka då ett mejl till adressen nedan.
MÅRTEN LÅNG
Marten.lang@sveagruppenmedia.se