Det blommar överallt i trädgården hemma hos Susanne. För henne är det frid i sinnet att odla och ta hand om sina växter. Det var utbrändhet som fick henne att skapa sin drömträdgård och nu drömmer hon om att starta handelsträdgård.
Det är en varm dag i slutet av augusti och även om några växter redan blommat klart för i år så är trädgården ett fyrverkeri av färger. Det blommar överallt och mitt i bor Hed Susanne Eriksson och hennes sambo tillsammans med bonusbarn, hundar, katter, höns och chefen på gården – kalkonen Kalle. Att det blommar överallt får vi nog tacka Susannes mormor för som är den som lärt henne att odla.
– Jag har alltid varit intresserad av växter, djur och natur. Jag var mycket med mormor när jag var liten och hon planterade. Inte i någon stor skala, men hon kom från en bondefamilj så hon hade det i sig. Så jag har alltid haft någon kruka med frön, berättar Susanne.
Tillbaka till rötterna
Men det var under fem månaders sjukskrivning för utbrändhet som intresset för odling satte fart.
– Jag blev utbränd för några år sedan och var hemma under våren, då blev trädgården ett sätt för mig att läka. Jag ställde i ordning en köksträdgård och ett stort potatisland med potatis, ringblommor, kålrötter, lök och purjo. För mig handlar odling om att komma tillbaka till rötterna. Jag hade suttit på kontor och stressat i flera år och vi har ju odlat i tusentals år. Jag tror att det är bra för oss, säger Susanne.
Oaser i trädgården
Hon visar blygsamt upp sina oaser i trädgården. Hon själv tycker inte att det är något speciellt men andra skulle betala för att bara titta på. Hon går genom trädgården med ett gäng hundar och en katt i släptåg, alla vill vara med.
– Vi har bott här sedan 2011 och när vi köpte huset så fanns bara en gräsmatta och ett äppelträd. Men vi har gjort en del sedan dess, även om det känns som man aldrig blir klar. En större veranda, ny förstukvist, köksrenovering, däck för badtunna och så trädgården. Och den är föränderlig hela tiden. Jag önskar att jag hade mer tid för den.
Gården ligger högt i byn Liden med utsikt över Nässjön och bergen, och i trädgården hittar man stenmurar, odlingslådor med dahlior, växthus med grönsaker och pallkragar, ett tiotal fruktträd och syrener.
Bara hälften lyckas
– Det är jättekul med växter, men det är ju nästan bara hälften man lyckas med. Det kan handla om ohyra, för mycket eller för lite vatten. Man får prova sig fram och se vad som funkar. Men belöningen är ju när man sett något gro som sedan börjar blomma. Jag är ju lite spontan av mig och tycker inte att en trädgård någonsin ska bli klar så jag har lite ofullbordade saker. Men mycket ska ner i backen innan hösten, berättar Susanne medan hon snittar blommor för att göra en bukett.
Att odla tar sin tid, jobbet som konsult inom transport och industri gör att hon inte hinner allt hon drömmer om, för drömmer det gör hon.
Skotercafé
– Ibland brukar jag få projektstopp från min sambo, jag har väldigt många idéer. Jag har tankar på att starta handelsträdgård, det finns inte så många för vår växtzon. Det skulle vara kul att kunna ta hit folk på visning. Gården ligger så fint här, och på vintern har vi nära till skoterleden, att starta skotercafé är en annan dröm, skrattar Susanne.
Susanne Eriksson
Bor: I Liden utanför Älvdalen med sambon Jimmy och två pojkar varannan vecka. Kalkoner, katterna Rune och Hjärt, hundarna Lola, Elis, Iris, Svantesson och Gösta, samt tio höns.
Ålder: 43 år
Intressen: Trädgård, friluftsliv, åker mycket snöskoter på vinter, och hundarna, har egen hunduppfödning.
Jobb: Konsult inom transport och industri