Just nu förbereds ett nytt lagförslag om stärkt skydd för visselblåsare och beslut från riksdagen väntas nu i slutet av september. Detta lagförslag bygger på ett gemensamt EU-direktiv som gäller inom hela EU och innebär bland annat att skydd för personer som larmar om missförhållanden. Exempelvis ska den som larmar skyddas mot repressalier från arbetsgivare, och arbetsplatser med fler än 50 anställda måste inrätta interna system för hantering av visselblåsarlarm.
De interna rapporteringssystemen måste också säkerställa att de ärenden som rapporteras in hanteras och utreds och kraven gäller såväl offentlig verksamhet som privata företag och ideella organisationer. Enligt förslaget skall lagen träda i kraft redan nu i december 2021 och då har man som arbetsgivare krav på sig att inrätta rapporteringssystem för visselblåsarlarm. Enligt förslaget ska offentliga arbetsgivare och företag med fler än 250 anställda ha ett rapporteringssystem på plats senast i juli 2022 medan medelstora företag med mellan 50 och 250 anställda har till december 2023 på sig att inrätta rapporteringssystem för visselblåsarlarm.
Enligt förslaget skyddas inte endast anställda utan även arbetssökande, egenföretagare, volontärer, praktikanter och aktieägare kommer att omfattas av regelverket och skyddet gäller även för tiden före och efter att de har slutat sitt uppdrag om de väljer att rapportera in information som de fått del av under den tid som de varit aktiva i verksamheten.
Skyddet mot repressalier gäller även personer som bistår vid rapporteringen samt personer, uppdragsgivare eller andra juridiska personer som den rapporterande personen har koppling till. Det kan med andra ord konstateras att skyddet för repressalier mot den person som rapporterar om missförhållanden är ganska omfattande.
Vad kommer då effekterna att bli av denna nya reglering till skydd för visselblåsare? Tanken är givetvis god att stärka möjligheterna för enskilda personer att larma om allvarliga missförhållanden inom såväl offentliga-, som privata och ideella verksamheter. Att stärka skyddet för den som larmar är omfattande och att dessutom ställa upp tydliga krav på införandet av rapporteringssystem är viktiga delar för att främja transparens och att olika misstänkta missförhållanden kommer upp till ytan.
Det är dock i en efterföljande utredningsdelen som det verkligen kommer att ställas krav på kommuner, myndigheter, företag och organisationer att leva upp till direktivets och lagstiftningens intentioner om att komma tillrätta med olika missförhållanden.
I min roll som jurist och senior utredare kan jag konstatera att vi som företag genomfört närmare 300 utredningar kring misstänkta överträdelser och andra missförhållanden på ett flertal olika arbetsplatser inom såväl ideell- som offentlig- och privat sektor. Vår slutsats baserad på våra utredningar är att de anmälningar vi utreder kan styrkas i ungefär 50 procent av fallen, i 35 procent av fallen hittar vi inte tillräckligt med underlag för att säkerställa att händelsen inträffat så som den beskrivits i anmälan.
Vad som dock är mer problematiskt är att vi i resterande 15 procent av fallen måste väcka frågan att det kan röra sig om en falsk anmälan som gjorts i ond tro. Detta understryker tydligt vikten av att inte bara skydda den som larmar mot repressalier och att införa rapporteringssystem utan att själva utredningen också måste ske med stor integritet och rättssäkerhet för alla inblandade parter.