111 svenskar ingår i den blågula truppen till de 25:e olympiska vinterspelen. Milano och Cortina är huvudorter, men tävlingarna är spridda i en rad orter runt om i norra Italien.
Längdåkningen arrangeras i Val di Fiemme och skidskyttet i Antholz. Detta för att ta två exempel på de utlokaliserade tävlingarna.
Och det känns så här på förhand som att det är just där som de allra största dalamedaljmöjligheterna finns.
16 aktiva i den svenska truppen har en dalaklubb som antingen moderklubb eller nuvarande dito.
Men hur många dalamedaljer blir det då?
Min bedömning blir någonstans mittemellan den något diffusa gissningen ”ett gäng” och sju.
Det allra största guldhoppet finns i damernas sprintstafett. Vilka som kommer att ingå i det laget är inte klart än, men det känns som att Jonna Sundling är given på en av de två platserna. Min gissning är att det blir Falun-Borlänges Maja Dahlqvist som kommer att finnas i den andra rollen (detta på sprintstafettsträckorna ett, tre och fem).
Där har Maja Dahlqvist ett alldeles förträffligt läge att plocka hem ytterligare en OS-medalj.
På sina tre OS-starter (alla i Beijing 2022) har Dahlqvist tagit två silver och ett brons.
Under inledningen på den här vintern har hon gång på gång visat att hon har alla förutsättningar att kunna addera ytterligare medaljskrammel till prisskåpet även den här gången.
Ytterligare en vass medaljaspirant från Dalarna finns i Vansbros Moa Ilar som gjort karriärens klart bästa säsong. Ilar har radat upp topplopp och har goda chanser till medalj såväl individuellt som i stafett. Den allra största medaljmöjligheten individuellt är enligt mina bedömningar i milloppet i fri stil den 12 februari.
Men Ilars guldchanser är troligen allra störst i stafetten (4×7,5 kilometer) där Vansbrobördiga Ilar borde vara en väldigt het aspirant för att ta sig an startsträckan. Där är det blågula laget favoriter, om än inte lika tydligt som i sprintstafetten.
Till längdtävlingarna i Val di Fiemme har hela sju dalaåkare roffat åt sig de attraktiva OS-biljetterna. Fem av dessa på herrsidan, och största medaljförhoppningar där måste Edvin Anger axla. Anger har gjort flera bra lopp på distans under den här säsongens första halva. Men han visade gryende sprintform i schweiziska Goms under den sista världscuphelgen innan OS. Och inte minst den stakbetonade avslutningen på Val di Fiemmes sprintbana borde passa Anger perfekt.
Och en stakspurt passar definitivt även junioren och regerande Vasaloppsvinnaren Alvar Myhlback. Prickar Myhlback OS-formen kan han definitivt ta sig hela vägen fram till en olympisk sprintfinal.
Det finns vissa tydliga skillnader mellan längdåkningen och skidskyttet i OS.
Jaha, säger du det, tänker du…
Men nu var det inte främst bössan och skjutvallsbesöken som jag tänker på. Utan skidskyttarna kommer att bege sig till hög höjd. OS-banorna i Antholz finns på drygt 1 600 meter över havet (att jämföra med Val di Fiemme runt 850 meter över havet).
Det ställer anpassningskrav på åkarna, och det finns alltid plus- och minusvarianter bland aktiva som tävlar på hög höjd.
Borlänges Ella Halvarsson visade på förra årets VM i schweiziska Lenzerheide (1 476 meter över havet) att hon kan prestera på topp på hög höjd, detta genom silvret i distansloppet och bronset i stafett.
Nu gör 26-åringen OS-debut och har definitivt chansen att skrälla till sig medalj individuellt men allra bäst medaljchans finns även för henne i stafetten.
Rättviks slalomstjärna Anna Swenn-Larsson gör sitt fjärde OS. Femteplatsen i Pyeongchang 2018 är främsta noteringen så här långt för 34-åringen i olympiska sammanhang. Den här vintern har hon varit bland de femton bästa i åtta slalomtävlingar i världscupen (hon åkte ur i den nionde), och i OS-genrepet i svårstavade tjeckiska Spindleruv Mlyn var differensen upp till pallen bara 25 hundradelar.
Det vore häftigt om Swenn-Larsson skulle ”få kröna karriären” med medalj i OS-slalomen i Cortina d’Ampezzo den 18 februari.
Men det finns som bekant de som tävlar utan skidor under fötterna. Även här med dalainslag och även här med medaljförhoppjningar.
Damcurlinglaget med Anna Hasselborg som skipper tog OS-guld 2018 och brons 2022. Nu jagar laget med Malungsbördiga Sofia Scharback (tidigare Mabergs) ny medalj.
Det gör även Tre Kronor på både dam- och herrsidan. USA och Kanada har favoritskapet i båda dessa turneringar. Men framför allt på herrsidan är Sverige (med Leksandsfostrade Filip Forsberg) av de absolut hetaste utmanarna.
Redan 4 februari tjuvstartar OS med mixedturneringen i curling, och sedan är det fullt OS-ös fram till dess att den sista pucken skickas in i nätmaskorna på herrturneringens hockeyfinal under senare delen av eftermiddagen den 22 februari.
Så; tänd elden, slå på kaffebryggaren och låt spelen och drygt två riktigt häftiga idrottsveckor börja!
Och förresten för dig som undrar vilka som tar de sju ”dalamedaljerna”. Här är dom:
Guld: Sprintstafett damer (Maja Dahlqvist på en av sträckorna). Stafett damer (Moa Ilar på en av sträckorna).
Silver: Curling damer (Sofia Scharback i det svenska laget)
Brons: Stafett skidskytte damer (Ella Halvarsson på en av sträckorna)
Tre Kronor herrar (Filip Forsberg i det svenska laget).
Edvin Anger, sprint.
Moa Ilar, 10 km fri stil.
Svenska medaljer totalt sett, alltså inte bara för Dalarna? Det blir sexton.