Ledare: Polisreform väcks till liv efter 33 års dvala

För en tid sedan kunde man i en dalatidning läsa ”nyheten” att Leksand och Rättvik snart får en ökad polisnärvaro via något man kallar områdespoliser. För inte så länge sedan stängde polismyndigheten de båda tidigare lokalkontoren men har nu uppenbart ångrat sitt beslut. Polisnärvaron i de aktuella dalakommunerna söder om Siljan har under många år fått stark kritik från medborgare och kommunerna. Polisnärvaron har varit sporadisk med ibland en målad polisbil genom centralorterna.

Nu lovar polismyndigheten att de nya områdespoliserna skall närvara redan till hösten. ”Vi ska ut i lokalsamhället och då är områdespoliserna en del av det” enligt myndighetens uttalande för tidningen Falu-Kuriren. Efter allt som polisen sagt under flera decennier om att också landsbygden och de små kommunerna skall få tillgång till olika polisresurser behövs onekligen bevis innan man vågar tro på fagra löften.

I 33 hela år har vi nämligen väntat på något som i början på 1990-talet lanserades som närpolisreformen.

När Björn Eriksson var färgstark och innovativ rikspolischef i början av 1990-talet var han en viktig fadder för det som då lanserades som en radikal närpolisreform. Polisen skulle börja synas och arbeta närmare medborgarna. Rikspolisbeslutet från 1965, som ledde till en stark koncentration av polisens viktigaste resurser, skulle luckras upp. Folk på landsbygden och i förorterna skulle få en tryggare tillvaro i närmiljön med poliser på plats.

Vad hände i verkligheten?

Sedan beslutet i Riksdagen 1993 om lokalt verksamma poliser inom ramen för närpolisreformen har landets kommuner, företag och medborgare blivit mer och mer missmodiga inför en reform som haft svårt att visa resultat.

1990-talets svåra statliga budgetår, polismyndigheternas tveksamhet till reformen och kommunernas något passiva agerande har haft betydelse för det reella misslyckandet med en mer decentraliserad poliskår.

2015 upphörde reformen helt och vi fick en polismyndighet för hela landet. Att jaga bankrånare och toppkriminella blev häftigare än lokal brottsbekämpning. Om vi inte ser upp har vi snart bara kvar en storstadspolis.

Är beslutet om Leksand och Rättvik en ny trend och räddningen för landsbygden?