Ofrivillig ensamhet dök upp i mina tankar efter att kommunen bjudit in mig till ett möte.
Vad är ofrivillig ensamhet? Enligt AI är det när en person upplever en diskrepans mellan de sociala relationerna och faktiska relationerna.
För att jag själv ur ett eget perspektiv skulle förstå frågan så funderade jag över min egen uppfattning av vad och hur ofrivillig ensamhet påverkat mig under livet, börjar därför lite personligt. Jag miste redan som barn min mor efter att hon drabbats av cancer och upplevde av naturliga skäl att min viktigaste relation i livet inte fanns längre och funderar på hur den ofrivilliga ensamheten påverkat mig och mitt liv.
Att den påverkat mig är jag medveten om både som barn, där jag i flera år isolerade mig både fysiskt och psykiskt. Gick ofta i mina egna tankar där omgivningen fanns långt där borta och promenader i ensamhet var en del av livet. Jag hade tur som bodde med min far på ett bostadsområde med goda relationer och många vänner i samma ålder. På den tiden fanns inte TV både morgon och kväll så fritiden var utomhus, lek och idrott var dagordningen, det fanns alltid vänner att ansluta sig till, det gjorde att det fanns många positiva perioder i livet trots en del mörker.
I uppväxten blev det arbete med mest fysiska uppgifter men relativt snart så hamnade jag både på fritiden och arbeten i uppgifter som var personrelaterade, fackligt arbete och personalarbete där en del av jobbet bestod av att stötta personer som av någon anledning inte kommit rätt av någon anledning ofta en bakgrund av olika relationer de flesta av dålig art med alkoholrelaterade problem men också sjukdomsrelaterade problem där man också på grund av sin sjukdom fick skilja från sina mönster och arbetskamrater.
Är medveten om att jag har fortfarande har svårt att bryta och byta tillvaron försöker hålla goda relationer med människor oavsett om de är nyttiga för min egen del, och jag relaterar mycket av det beteendet till min start i livet och upplevs som snäll fast det egentligen kanske är feghet.
Vad har då ofrivillig ensamhet med mina egna erfarenheter att göra. Att livshändelser oftast är avgörande när någon person är ofrivilligt ensam tycker jag mig kunna konstatera. Oavsett om det är en skilsmässa som man själv agerat i eller sin partner bestämt, eller om det är en nära anhörig som avlidit eller blivit allvarligt sjuk, eller kanske reaktioner vid sin pension och det mesta av de sociala relationerna man hade var relaterat till arbetsplatsen. Mycket kan också vara relaterat till tidigare erfarenheter.
De flesta som arbetar med att hjälpa personer som upplever ofrivillig ensamhet hänvisar till olika föreningar eller andra sammankomster. Vilket ibland kan vara en god idé men ofta krävs det mod att våga ta sig till de ställen där folk redan känner igen varandra och rädslan för att inte passa in blir ett för stort motstånd att övervinna. Vilket är viktigt att förstå och att det kanske behövs mer en ett försök från den hjälpsamme för att bygga den bryggan