I samband med en sittning i ett mindre sammanhang i en förening där det skulle bjudas på mat diskuterades bordplacering. Alltså frågan om gästerna skulle få sitta var de ville med vem de ville, eller om placeringen skulle ske man kontra kvinna helt förutsättningslöst.
Det fick mig att tänka vidare hur vi som människor fungerar helt olika, om vi är mer introverta och känner oss mer bekväma med att befinna oss bland de som vi känner och är vana att prata med eller är mer åt extroverta sidan där vi gärna ser nya människor med bordet och konverserar mer.
I en förening där man träffas för att kanske lyssna på musik eller lyssna på någon föreläsare i samma rum eller sal som tidigare har ju de flesta sin favoritstol som oftast också flankeras av samma granne på stolen bredvid. Om någon ny person skulle sätta sig där skapas ett dominospel av de otrygga, både på grund av nya grannen som saknaden av den befintliga stolen.
Jag har med i tanken ett tidigt minne från min arbetsplats på SSAB, Jag var ny på arbetsplatsen sjutton år gammal och hade börjat mina första skift, eftersom det var ett arbete i arbetsmiljö där man blev både lortig och svettig under arbetets gång var det en självklarhet att efter jobbet ta sig cirka 10 minuters gång upp till porten där faciliteterna med omklädningsrum och både tvättrännorna med kranar för var och en fanns plus en mindre del duschar efter sidan.
Som nyanställd i ett stålverk var man uppmärksam på allt som påverkade en och det gällde också duschen där man bytte om kläder i ett rum gick en korridor till det stora duschrummet innan man förhoppningsvis ren tog sig till rummet där de egna kläderna fanns,
Eftersom de skift jag gick var lite annorlunda än de flestas, så var jag vid första gången helt själv bland de 60 kranarna och tog en kran jag själv kände mig bekväm med, efter en kort stund dök det upp en medelålders karl i större storlek vid kranen mitt emot, han hälsade inte utan såg väldigt sur ut, visserligen var klockan strax efter fyra på morgonen. men välkomnande var han inte, samma situation hända exakt nästa dag jag tog samma kran som var ledig likt de andra 60, och han var lika sur.
Lite olustig kände jag mig allt när jag tredje dagen passerade trappen upp till omklädningsrummet när jag hör snabba steg efter mig och plötsligt sprang han förbi mig, den sure mannen men nu sade han god morgon och log.
Anledningen till hans förändring förstod jag först vid tvättkranen då jag såg hans blanka tvålkopp på den plats jag hade lagt beslag på i två dagar. Min placeringsförmåga hade skapat en oro som löstes lika snabbt och mina besök i tvättrummet blev mycket trevligare i framtiden.
Att försöka leda en förening eller skapa ett arrangemang där alla känner sig välkomna oavsett om de som kommer har varit med en längre tid eller om man är helt ny och gör sitt första besök är inte lätt oavsett om det gäller själva stolen eller den tänkta grannen.
Och snart sitter flera av oss vi inbjudna julbord, så sätt er rätt.