På Nås finnmark, ett par mil söder om Vansbro, står en liten stuga som bär spår och minnen av många strävsamma och dramatiska livsöden. Det är Oxfallets rökstuga som har bebotts av skogsfinnar och deras ättlingar i flera generationer. De kom för att röja och bruka marken med de metoder de har med sig från sina hemtrakter - svedjebruket.
Lästips:
De uppmuntrades också att bygga bosättningar som efter att kronans män inspekterat platsen tilldelade dem mark och besittningsrätt.
– Oxfallet är den enda rökstugan i Dalarna som står på ursprunglig plats och som är intakt i sitt ursprungliga skick. Den är ett ovärderligt skogsfinskt kulturarv, berättar Alexandra Berg som är engagerad i Finnmarkens Hembygdsförening/Kroktorp och som är en av dem som brukar ta emot besökare på platsen
Den finska invandringen till Sverige har varit stor genom historien. Från slutet av 1500-talet kom svedjebrukande skogsfinnar. De flesta kom från Savolax-området. Det fanns flera orsaker till migrationen, men en av de främsta var jakten på nya svedjemarker.
Finland och Sverige var samma rike vid den tiden. Gustav Vasa och hans söner uppmuntrade finnarna att slå sig ner för att bruka de svenska ödeskogarna där de blev tilldelade arealer. På så vis skulle de ge staten ökade skatteinkomster.
Spåren som finns kvar
Till Nås finnmark kom skogsfinnarna och slog sig ner kring 1620.
– Än idag ser vi spår efter den skogsfinska kulturen, så som skogsfinska namn på kartan, släktnamn, lämningar efter finnbosättningar i våra marker, bevarade byggnader och i mattraditioner så som exempelvis ”motti”.
Den första som kom till bygden var en Mats Persson Siikainen, berättar Göran och Siv Samuelsson som har forskat om finnbygden och de människor som bodde där. Göran har sina rötter i gården på sin mormors sida.
– Han kom till Laxtjärn med sin hustru Malin Hindricsdotter och sex barn 1785. Då fanns ingen bebyggelse i den byn utan den tillkom när familjen Siikainen slog sig ner.
Rökstugan brann ner
Till Oxfallet flyttade en av döttrarna och gifte sig en en man från Kvarnberget. Tillsammans byggde de gården här 1796 som på den tiden bestod av flera byggnader.
Den rökstuga som står på platsen idag byggdes 1862 av Johan Jansson och hans hustru Stina Westling som fick fem barn i Oxfallet.
– Förmodligen brann den ursprungliga stugan ner. Då byggde man också ett extra rum – ”svenskstugan” med en öppen spis och en skorsten av gråsten.
Skogsfinska flaggan
På gården till rökstugan finns nu en flaggstång med den skogsfinska flaggan.
– Den kom förra året som en ny symbol för samhörighet och ursprung och färgerna speglar den skogsfinska traditionen. Grönt står för skogens betydelse för svedjebrukskulturen, gult för svedjerågen och näver, rött för elden och för rönnen som var skogsfinnarnas heliga träd. Dessutom är den svart för sotet efter svedjandet och för rökstugans sotiga väggar.
Svarta fältets form är en gammal symbol för fruktbarhet.
Oxfallet ägs idag av Vansbro kommun och förvaltas av hembygdsföreningen med Nils-Erik Jansson som stugfogde.
Renoveringen
– Rökstugan, som stått övergiven sedan 1900, har åtgärdats ett par gånger genom åren. 1939 lade man nytt papptak och på 1980-talet rustades den av kommunen.
Därefter dröjde det ytterligare 40 år.
– Hösten 2022 gjordes en renovering då taket fick ny pärt och förra sommaren restaurerades rökstugans rökugn. Det var rökugnsmakarna Jo Husmo och Robin Lehtinen som tillsammans planerade arbetet. Robin var sedan den som utförde restaureringen.
Bakom stugan fanns tidigare en loge som flyttades till hembygdsgården i Kroktorp där den fungerar som serveringslokal.
Svedjebruket förbjöds i Bergslagen redan 1638 även om en del finnar svedjade i smyg. Men blev de upptäckta drogs de inför tinget.
– Svedjebruket förbjöds eftersom bruksnäringen ansåg att skogen främst skulle användas för framställning av träkol.
Tre synskadade syskon
Människorna som bodde i Oxfallet levde av de små odlingar de hade runt gården.
– De odlade nog potatis också och hade säkert någon ko eller get också eftersom det har funnits en ladugård här.
De sista som bodde på gården var tre syskon, två bröder och en syster.
– De var både syn- och hörselskadade, berättar Göran. Det är svårt att förstå hur de klarade sig.
Bröderna dog först och systern blev ensam här i fyra år innan hon år 1900 inackorderades hos en familj i Nås. Hon bodde sedan i olika familjer till dess hon dog 1916.
Det är viktigt att bevara en miljö som Oxfallet för att kunna berätta för nya generationer om hur människor levde för bara 100-150 år sedan, framhåller Göran.
– Vi kan ta hit skolklasser och visa hur deras förfäder levde. Och det är många med skogsfinska rötter som vill komma hit och uppleva miljön, lägger Siv till.