Buller Anders bytte Gustafs mot Kanada – för snart 50 år sedan

6 594 kilometer. Det är avståndet mellan Gustafs i Dalarna och Camrose i kanadensiska Alberta.

Just den resan gjorde två Buller-bröder i början av 1970-talet.

Storebror Per-Olof (eller Ole som han kallats under sina dryga 50 år i det stora landet i väster) var först:

— Ole var mycket intresserad av hästar och boskap. En bekant till vår far (Buller Sven, mer om honom senare), som hette Yngve Brynedal från Gagnef hade varit i Kanada och jobbat under 1930-talet och hade en del kontakter kvar. Han hörde av sig och frågade om Ole ville komma över. Betänketiden var inte lång, och han köpte enkel biljett och åkte, säger Buller Anders Gustafsson.

Tre år senare, 1974, trillade det ner ett brev i Anders brevlåda.

Frågan från brorsan var kort och gott; vill du komma hit och jobba?

— Jag funderade ett tag. Men valet var ganska enkelt. Jag sålde allt jag hade och köpte en enkelbiljett, säger Anders.

Hur var omställningen att lämna Sverige för Kanada?

— Visst var det en skillnad. Det jag främst märkte var att kynnet var annorlunda. Människor var mer öppna. Du kunde gå fram och prata med vem som helst; vilket jag i och för sig alltid gjort. Sen var bilarna större; och det var färre regler. Det fanns exempelvis ingen bilprovning i Alberta då, och det gör det inte nu heller förresten, säger Anders med ett skratt.

Försåg Borlänge med potatis

Hemma i Sverige hade han jobbat med sin pappa; Buller Sven. Buller Sven arbetade med potatis- och spannmålsodling:

— Pappa drev sin gård (Bullergården) på ett mer modernt sätt än många andra, och han sålde potatis till ”hela Borlänge”. Han hade bland annat byggt en potatiskällare för 300 ton potatis hemma på gården. Sen gillade han att spela musik, han åkte runt och spelade dansmusik på 1930-talet, säger Anders.

Enkelt, primitivt och kallt

Flytten gick till något som förenklat kan sägas ligga mellan Albertas två största städer Edmonton och Calgary.

— Under de första tio månaderna jobbade vi på en farm där ägaren (Stauffer) drev en ”mixed farm operation” strax söder om en Benalto. Därefter flyttade vi 30 mil norrut till staden Camrose där ägaren Hal Yerxa drev Kanads första country-western-radiostation, detta under namnet CFCW. Det var en väldigt rolig tid. Enkelt och primitivt. Och kallt. Starkaste minnet är nog vid Stauffers farm där det fanns ett utedass utan dörr dit man fick gå samtidigt som snön yrde.

– Jag ska vara ärlig och säga att jag ibland undrade vad jag gett mig in på. Senare flyttade brorsan och jag in i ett tvåvåningshus och fick jobb på en annan farm. Där jobbade vi med avelsdjur. Vårt uppdrag var att få fram de bästa tjurarna för avel. På gården fanns 100 kor som kalvade varje vår. Jag hade aldrig varit med om kalvning tidigare; men man lärde sig ganska snabbt, säger Anders, eller Andy är som hans kanadensiska tilltalsnamn.

Kärleken ledde till Calgary

Något år senare lämnade han boskaps- och spannmålsbranschen, detta mycket beroende på en flicka från grannprovinsen Saskatchewan.

— Min Cheryl och jag gifte oss 1977 och bor sedan dess i Calgary. I mitt jobb hemma på gården i Gustafs, men även på Domnarvet där jag jobbade något år, hade jag kört lastmaskin, och det var något som jag fick börja jobba med även här. Jag jobbade med entreprenadarbeten. Vi arbetade främst med att vara med och förbereda för nya bostadsområden. Och Calgary har vuxit enormt mycket sedan jag flyttade hit. Det bodde 400 000 personer här i slutet på 1970-talet, nu är det 1,2 miljoner. Och jag har bidragit till en del av de byggnationer som gjorts, säger Andy.

Svensk medborgare ännu

För svensk del är Calgary kanske främst förknippat med ishockeyn (Calgary Flames i NHL) och de olympiska spelen 1988:

— Det var väldigt häftigt att få uppleva spelen så nära. Jag var chaufför åt den svenska truppen, så jag skjutsade de svenska aktiva; alltifrån utförsåkare till hockeylaget. Jag minns också att kungen och drottningen var här. Om jag fick skjutsa dom? Nej, de åkte limo, haha, säger Andy på helt felfritt och klingande dalmål:

— Jag har väldigt mycket kontakt med kompisar hemma i Sverige, men det var nog tio år sedan jag var hemma i Sverige på besök.

Så du är kanadensisk medborgare nu?

— Nej, jag är fortfarande svensk medborgare. Jag har inte riktigt hunnit med att byta än, ler Andy 49 efter flytten från Dalarna till Alberta.