Att som pensionär ställa in sig på att sommaren nu är över, och att en viss anpassning till det övriga samhället måste ske oavsett om man vill eller inte. Nu menar jag kanske inte vädret i sig, utan snarare det faktum att många av de man umgås med barn, barnbarn eller till och med barnbarnsbarn har sina egna körscheman.
Vid trevliga stunder anses man vara till nytta när deras sociala scheman skall passa in i arbetsskift, vårdcentralsbesök eller kanske när de behöver en kortare resa för att hämta sig.
För min egen del där jag så mycket jag kan, försöker bevista den camping som är mitt andningshål i vardagen, är brytningstiden mellan sommartid och höst väldigt tydlig, Nu skall jag inte lägga någon skuld på nära och kära utan orsaken till att jag måste ta hänsyn är snarare att en hel del uppgifter i föreningslivet också skall skötas.
Nu har jag ju till slut lämnat det arbetsliv som både varit ett jobb och samtidigt fungerat som min intressesfär. Där samhällsfrågorna har vävts in i mina arbetskollegors och mitt arbetsliv.
Att helt hålla sig utanför samhällsdebatten som åldrande pensionär är åtminstone för mig relativt svårt.
Så förutom att läsa lokalblad och rikstidningar blir det en del socialmedier där raderna läses mer eller mindre noggrant.
Skall du inte lägga av nu, tänka på dig själv är ord som följt mig länge nu, eftersom jag fortsatte jobba lite deltid efter den dåvarande pensionsgränsen. Nu får jag höra samma ord om de uppdrag jag fortfarande har kvar.
Jag kanske inte är lika skärpt och de försöker på ett fint sätt göra mig uppmärksam på det faktumet, eller så har det helt enkelt tröttnat på gubben, det kanske ni läsare också gjort efter de många krönikor jag skrivit.
Och visst dyker de tankarna upp ibland och jag är kanske bättre att se de andras åldrande och de mentala förluster som i sig är oundvikliga när årsringarna växer runt den gamla eken,
Men nu skall väl inte en krönika sprida höstoner redan i september och samtidigt sänka hela livscykeln.
Det finns mycket positivt att hänge sig åt, när kvällarna blir mörkare och det finns goda möjligheter att bara sjunka in i kvällslampans sken för att läsa en god bok, eller varför inte lära sig något nytt med bokstävernas hjälp och låta orden sjunka in lite försiktigt i hjärnans tankesystem. Att äta någon god gryta när kylan börjar krypa på,
Varför inte använda tiden till att umgås, ta möjligheten att gå till någon av de föreningar som finns där ute.
Jag är fullt medveten om att tiden sätter sitt spår när det skall tänkas nytt, de gamla spåren i den EP-skiva man lyssnat på i många år är djupa och det är inte lätt att flytta nålen några steg framåt när tryggheten i det gamla sitter djupt.
Att hitta sätt till förändring är svårt men ibland nödvändigt framför allt när tiden och åldern förändrar den verklighet som varit ens liv i många år.
Räkna inte med att livet går i repris, minnen går i repris, framtiden har nya avsnitt varje vecka.