Därför ska inte pedagoger ägna sig åt angiveri och föräldrajakt

Det rapporteras om en förskola i Eslöv. Kommunen har där gått in och krävt scheman från föräldrarnas arbetsplatser, eftersom föräldrar verkar nyttja förskolan som en barnvakt till icke arbetsrelaterade saker. Där finns barn som blir kvar för länge på avdelningarna trots att deras föräldrar inte arbetar, och kommunen vill hantera det.

Rätt i sak alltså. På samma sätt som den angiveri-lagstiftning som föreslagits också kan tolkas som rätt i sak. Eller där personer inom offentlig verksamhet föreslås ha anmälningsplikt gällande papperslösa flyktingar. Med rätt i sak menar jag att det inte är meningen att skattemedel ska gå till personer som inte har rätt till dem. Systemet ska skyddas.

Men det kan vara så att de personer som nyttjar systemet på fel sätt skulle ha rätt till hjälp på något annat sätt, men för att systemet ska hålla måste man både kunna göra estimat och lita på att patienten eller förskolebarnen faktiskt har rätt att vara där.

Jag vet inte vem som ska se till att folks jobbschema överensstämmer med hämtningstiderna i Eslöv. Det kanske inte är pedagogen som ska sörja för att det är korrekt, men det finns ett missnöje bland dessa pedagoger också. Det känns förstås inte bra att jobba med att vara barnvakt medan föräldrarna befinner sig på gymmet eller annan social aktivitet som inte är meningen när man har sitt barn på förskolan. 

Nu är papperslösa flyktingar och ungar på ett förskolan inte riktigt samma sak, men det finns gemensamma nämnare. Det kommer nämligen att skapa misstro och det kommer också att främst drabba de som har sämst förutsättningar i båda fallen.

Tror du att en vd på ett företag eller en person i hemtjänsten har lättast att få fram ett luftigt schema som ger möjlighet till senare hämtning? Den med minst vårdbehov kommer också kunna stå över vården i större utsträckning.

Det blir knepigt när de som är där för att ge omsorg eller undervisning också ska ha myndighetsutövning på axlarna. När vi mixar omsorg med administration tappar vi något essentiellt. Lägger vi dessutom till en känsla av att kunna bli angiven eller ifrågasatt så blir grunderna för bemötande mycket sämre. Det är möjligt att rätt ska vara rätt – men låt andra delar av systemet hantera det.