Kims ledartext om NPF-diagnoser slog alla rekord

När Dalabygdens ledarskribent Kim Larsson från Enviken publicerade en text om NPF-diagnoser härom veckan, så blev engagemanget för en ledartext på Dalabygden rekordstort. Aldrig någonsin tidigare har en av tidningens ledartexter fått så många klick på dalabygden.se och väckt så stor debatt i sociala medier.

Kims ledartext om NPF-diagnoser kan du läsa här.

Sedan ett par år tillbaka skriver Kim Larsson partipolitiskt oberoende ledartexter för Dalabygden varannan vecka, och övriga veckor är det Ronny Svensson från Leksand som vässar pennan. Sedan Dalabygden blev en helt partipolitiskt oberoende tidning även på ledarplats, har engagemanget för Kims och Ronnys ledartexter växt alltmer.

Men det var just när Kim skrev om NPF-diagnoser, som exempelvis ADHD, som debatten om hans ledare nådde helt nya nivåer för Dalabygdens del. Aldrig tidigare har en artikel hos Dalabygden haft så många klick på hemsidan som just den här ledartexten.

– Jag tror att texten har retat många, men också bekräftat mångas uppfattning. Det är inte bara svart eller vitt, och då behöver diskussionen bli nyanserad. Det är inte så att NPF kommer av dålig uppfostran. Det är inte heller så att NPF är ett tillstånd skrivet i sten som aldrig förändras. Det är snarare väldigt mycket mer ett rörligt tillstånd. Vår ökade förståelse och kunskap har också haft effekter som inte är helt önskvärda – det har många märkt. Det är inte smart att säga till någon som är tio år att de kommer att vara på ett visst sätt hela livet. Det gör att människor stannar av, säger Kim Larsson.  

Hur har folk reagerat på det du skrev?

– Människor har reagerat väldigt olika. Det är för det första många som inte tror att jag har någon diagnos, och tolkar texten baserat på det. Då blir det snävare, och det är lätt att få uppfattningen att mitt syfte med texten är något annat än vad som faktiskt står. Då kan det bli upprört. Det har också varit många positiva kommentarer och glädje över att jag tar upp detta ämne som annars är lite känsligt.

Är din upplevelse att det är känsligt att skriva om NPF-diagnoser?

– Det är verkligen känsligt. Vi har blivit väldigt mycket bättre på att lyssna på människors berättelser och upplevelser över lag i världen är min upplevelse. Det är toppen! Däremot har vi istället kanske låtit var och en ha lite för mycket att säga till om vad som är bra och dåligt för just dem. Det beror förstås också på att dessa diagnoser är väldigt självupplevda, men det kan inte bara vara det. 

– Föreställ dig att en patient skulle säga att deras brutna skenben inte alls ska gipsas, för att de känner sin kropp bäst. Ingen skulle ta den personen på allvar naturligtvis. Den som har ADHD har en väldigt viktig historia att berätta, och den personens upplevelse är central. Det betyder dock inte att den nödvändigtvis alltid vet vad som är bäst för att de ska må så bra som möjligt. Här måste vi våga lyfta blicken lite.

Har du fler ledartexter på gång som du tror kommer att beröra lika starkt?

– Jag har ingen längre plan med mina ledare, jag har ju ADHD! Skämt åsido, jag skriver om det som känns intressant och relevant just nu. Jag tittar mycket på människan. Framför allt på de faktorer som människan själv kan påverka för att få ett bättre liv. Där ligger mitt största intresse. Men jag har inte begränsat mig, utan istället försökt att skjuta brett och där det faktiskt känns när man skriver.