När enkelheten är livets krydda

Jag har en plats i skogen, en liten stuga på knappt tio kvadratmeter, utan avlopp, rinnande vatten och elektricitet. Där kommer värmen från en kamin. Fönstren är riktade mot varje väderstreck där jag endast ser en sak – skog. Bakom skogen ligger myrar som slingrar sig fram mellan bergens dalgångar. Platsen ligger i närheten av Bösjövarden, ett snösäkert paradis som lockar skoteråkare, eller som i mitt fall, skidfantaster.

När jag kör norrut, mot norra Moras vildmark, är det som att någon tagit en linjal och dragit ett streck, för plötsligt står snön meterdjup.

Jag vet inte om du känner till Bösjövarden, jag hade nog inte gjort det om vi inte haft en stuga där i flera år. Det är en plats som många skoteråkare älskar. Flertalet bilar med släp vallfärdar dit under vintern. Det är en lika stor överraskning varje gång jag kommer runt skogsvägens sista kurva och ser parkeringen. Fyra mil rakt ut i skogen och så plötsligt står där en parkering fylld till bredden.

Bösjövarden är en snösäker plats och kallas av många för ett skoterparadis. Det kan jag hålla med om, men jag upplever vildmarken helst i tystnad med ett par skidor på fötterna. Jag har turen att ha en vän som håller med mig om det, så för några veckor sedan packade vi ner allt som behövdes för tre dagar i vildmarken och drog till Bösjövarden.

Vad är då en vard? En vard är ett berg som är högt nog att nå över trädgränsen men för lågt för att klassas som fjäll. I norra Moras vildmark finns det flera olika varder. Anjosvarden är nog den mest kända. Ett fantastiskt naturreservat med milslånga, vidsträckta marker som går att besöka vinter som sommar.

Anjosvardens högsta topp, som är som själva varden, når 764 meter över havet. Att skida på dessa platser är i min åsikt det bästa av två världar – skog och så detta fjälliknande paradis som kallas för vard.

På Bösjövardens topp har en vindkraftspark anlagts, så under vår tre dagar långa skidtur höll vi oss till dalgången nedanför. Vädret var på vår sida och varje kväll fick vi se himlen gå ner under en rosa parad som spred sitt ljus över trädtopparna innan den försvann bakom bergen. Stugan var vår inackordering under dessa dagar. Att komma in i stugan efter en heldag ute på myrarna var en ren lyx.

Att vistas i en stuga ute i vildmarken, utan rinnande vatten eller elektricitet, kanske inte är allas förstahandsval. Men genom att skala av några lager av vardagens självklara lyx, och med även det ständiga flödet av information och uppkoppling, kommer en frihet som behöver upplevas för att förstås.

Genom att ta ett kliv tillbaka vinner man något större: perspektiv. Där är de enklaste av sysslor, som att ha tillgång till vatten, laga mat och diska, ett projekt i sig. När sysslorna är gjorda infinner sig en obeskrivlig förnöjsamhet.

Ibland är det enkelhet som är livets starkaste krydda. Vatten i dunkar, eld i kaminen och mat på gasolköket får mitt liv att kännas stort. För att inte tala om stunderna i naturen när solen skiner och ögonen får fäste på bergen i horisonten. Det är stort.