I valrörelsen förra året konkurrerade samtliga riksdagspartier om att bli landsbygdens främsta gynnare. På vilket sätt dessa löften skulle nås konkretiserades sällan men vi förstod att det troligen mest handlade om stöd till bättre service och mer pengar till kommunerna. Ungefär så här brukar partierna uttrycka sin sympati för landsbygden under valrörelserna. Befolkningen på landet ser dock alltför sällan någon ny verklighet – något landsbygdslyft – efter valen. Inte heller nu.
Frågan är vad som egentligen påverkar regionerna utanför stora tätortsmiljöer. Är det de ledande rikspolitikernas löften om stora satsningar eller storföretagens etableringsbeslut? Eller är det möjligen invånarna på landsbygden tillsammans med sina många småföretag som i verkligheten garanterar att det finns fungerande samhällen utanför och mellan storstäderna? Personligen menar jag att befolkningen utan tvivel själv spelar huvudrollen!
Det är onekligen så att vissa riksdagsbeslut om vägar, järnvägar, IT-nät och statsbidrag till kommunernas välfärdstjänster skapar den grund som behövs för att få en fungerande vardag. Vi kan dock utan större svårigheter se att revorna i dessa system blir allt synligare på otaliga platser på landsbygden. Det gäller inte bara statlig service som polis och Arbetsförmedling utan i princip alla sektorer.
Det som invånarna och deras företag tar gediget ansvar för är inte minst kommunernas totala service, de egna företagens tjänster och produkter via företag som Länsförsäkringar, de lokala sparbankerna, Dina Försäkringar samt lokala livsmedelsföretag och bostadsbolag. Den lokala och regionala kooperationen spelar en viktig roll i likhet med tiotusentals privata tillverknings- och tjänsteföretag. Glöm inte de ideella insatserna!
När den nya regeringen i höstas presenterade sitt program fick landsbygdsfrågorna ingen framträdande plats och några tecken på att landsbygden skulle bli ett ”Hjärtland” var svåra att upptäcka. Fyra textrader på ett 19-sidigt A4-ark ägnades åt frågan.
När Centern presenterade sin nya ledare i Helsingborg fokuserade han mest på skolan och Socialdemokraterna har inte sagt något konkret om landsbygden efter valet.
Kanske behöver landsbygden själv garantera sin framtid?