Fortnite har ju gjort många föräldrar gråhåriga i Sverige, och i världen. Spelet som släpptes 2017 har haft över tio miljoner spelare, skapat danser och gjort hål i plånboken hos oförstående föräldrar och säkert också hos mor- och farföräldrar. Men i Kina blev det inte lika enkelt.
Först och främst valde regimen, som med flera andra spel tidigare, att göra justeringar, klä på skeletten kläder och ansikten, och har förbjudit ”in-game-affärerna” med så kallade ”V-bucks”.
Men inte nog med det. Spelet tillät inte användaren att spela mer än tre timmar per dag. Det är givetvis snuskigt och konstigt, något annat går inte att säga. Nu har dock spelet helt och hållet blivit borttaget och fungerar inte i landet med flest invånare i världen.
Men att kritisera regimen Kina är ju inget särskilt spännande och nytt, och inte heller syftet med texten. För jag funderar istället vad som skulle vara ett bättre alternativ. Egentligen handlar det om att vi vet så otroligt mycket om vad för mycket skärmtid gör med barn. Sen om det är Fortnite eller något annat spel är nog av mindre betydelse. Men är det inte konstigt att samtidigt som Kina förbjuder spel, så har vi i Sverige inga rekommendationer eller råd från myndigheter om hur vi ska göra med våra barn.
Folkhälsomyndigheten måste ju också ha tagit till sig av den statistik som den kinesiska regimen garanterat baserar sin kontroll på. Det är ju ingen hemlighet att samtidigt som spelvärlden erbjuder något fantastiskt för vissa människor också förstör och härjar sönder andra människors liv. Den ständiga belöningen som erbjuds i spelens värld skapar stora hål i plånböcker, konflikter mellan barn och unga och missade både skoldagar och andra viktiga tillfällen i människors liv.
Men Folkhälsomyndigheten skriver mestadels om balans. Inga rekommendationer som riktigt någon kan följa skulle jag vilja säga. Givetvis är jag överlycklig över att inte vi blir kontrollerade av staten hur vi ska bete oss i hus och hem, men samtidigt blir jag oroad över att det finns en sån ryggradslöshet bland de som bestämmer. Det behöver tydligt kommuniceras att spelvärlden är farlig om den inte regleras. Även om man bor i ett land som inte har ett kommunistiskt styre.